”Thomas hade inte behövt dö”
Den 19 februari 2018 går anläggningsarbetaren Thomas Ekenstein ner i en osäkrad schaktgrop. Det blir det sista han gör. – Det var en olycka som inte hade behövt hända, säger hans änka Helena Ekenstein.
– Jag har grubblat på varför han gick ner, säger Helena Ekenstein. Thomas sa att han tyckte att det var otäckt. Men att ingen annan ville. Han var väldigt snäll.
Tänk om Thomas stannat hemma och vabbat den dagen.
Det är sådant som Helena Ekenstein grubblar på, snart ett år efter att hennes man täcktes av tunga jordmassor i ett osäkrat schakt.
Men där finns också andra tankar: när hon som 17-åring lät sin vita jacka bli alldeles oljeprickig där hon satt bak på hans moppe och de åkte genom skogen.
De pratar om Thomas varje dag, hon och de tre barnen. Hur snäll han var, lugn. Om saker de gjort och vad han skulle ha tyckt.
Sjuåriga dotterns ”pappa är” har efter hand blivit ”pappa var”.
Men en sak har inte ändrats sedan dagarna efter olyckan: allt känns fortfarande lika onödigt.
Det var det värsta jag sett i fuskväg. De hade gjort alla fel man bara kan
Nu sitter Helena Ekenstein tillsammans med Thomas Ekensteins bror Stefan Ekenstein i hans kök i Säter.
– Jag är lika arg och bitter i dag som jag var då. Det var en olycka som inte hade behövt hända, säger hon.
43-åriga Thomas Ekenstein jobbade som anläggningsarbetare för Grytnäs Gräv.
Den 19 februari 2018 skulle han lägga rör i en fem meter djup schaktgrop på uppdrag av Hedemora Energi. Den hade grävts i ett område med en starkt lutande slänt som tryckte på från sidan.
Plötsligt gav den sidan av schaktet vika och de tunga jordmassorna som Thomas Ekenstein fick över sig kostade honom livet.
Tidningen Byggnadsarbetaren, som träffade familjen förra våren, har beskrivit riskerna i branschen med tidigare olyckor och dödsfall i schaktras trots de hårda säkerhetsregler som gäller.
Stefan Ekenstein visar bilderna i mobilen. Några dagar efter olyckan åkte han som själv är grävmaskinist till olycksplatsen.
– Det var det värsta jag sett i fuskväg. De har gjort alla fel man bara kan. Gräver du ett ledningsschakt är det ditt yrkesansvar att göra det säkert att gå ner. Det var fem meter djupt med raka kanter. Man gör inte så.
Han beskriver området som ”skitmark”. Högt marktryck, lera, en lutande slänt. Det finns två alternativ för att säkra när man gräver schakt.
Antingen släntar man, alltså gräver schaktet så att det ser ut mer som en tratt med bredare kanter upp till.
I det här fallet bedömer Stefan Ekenstein att schaktet borde ha varit 30 meter brett upptill för att vara säkert om det hade släntats.
Schaktgropen där Thomas Ekenstein avled var smal och djup.
I stället hade det helt raka kanter och var under två meter brett. I sådana fall ska man sätta ner en schaktsläde som minimerar risken för ras.
Schaktet där Thomas Ekenstein gick ner var osäkrat. Trots att det fanns en schaktsläde på arbetsplatsen.
”Under all kritik”. Det säger Helena Ekenstein om arbetsmiljön.
– Jag har grubblat på varför han gick ner. Thomas sa att han tyckte att det var otäckt. Men att ingen annan ville. Han var väldigt snäll.
– Man blir ju obekväm om man säger ifrån. Det är väl lite machokultur, säger Stefan Ekenstein.
Han förklarar att Hedemora Energi betalade Grytnäs Gräv per timme, eftersom jobbet var komplicerat. Därför fanns heller inga ekonomiska skäl att jäkta.
Magnus Bohman, vd på Grytnäs Gräv, vill inte prata om olyckan eller svara på Arbetets frågor.
– Jag mår så fruktansvärt dåligt i det här, jag orkar inte, säger han.
Arbetsmiljöverket har åtalsanmält händelsen efter sin utredning, vilket innebär att de sett allvarliga brister.
Åklagare Helena Eckerrot Flodin på riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål leder förundersökningen och väntar på polisens utredning om misstänkt arbetsmiljöbrott.
Hon hade hoppats på att kunna fatta ett beslut i slutet av januari.
– Men just nu ser det mörkt ut, polisen har dåligt med resurser. De prioriterar det men har fler dödsolyckor att utreda, säger hon.
Hur påverkas kvaliteten i utredningen och beslutet av att det drar ut på tiden?
– Just i det här fallet tror jag inte att det påverkar. Vi är på det klara med vad som behövs. Men det är ju jobbigt för de anhöriga.
För Thomas Ekensteins bror och fru har det varit jobbigt att inte kunna ta del av detaljerna i förundersökningen och kunna skaffa sig en klar bild av vad som hänt.
Jag är lika arg och bitter i dag som jag var då. Det var en olycka som inte hade behövt hända
– Jag tycker det är konstigt om de inte väcker åtal, säger Helena Ekenstein.
– Någon måste stå till svars, säger Stefan Ekenstein.
Båda är tillbaka på jobbet efter en period av sjukskrivning.
Stefan Ekenstein tänkte först helt lämna branschen, men varför ska han ge upp ett jobb som han verkligen trivs med?
Men visst påminns han om olyckan, som nu när han arbetar med ett schakt i Borlänge.
– Det som hänt är det första man tänker på när man vaknar och det sista man tänker på när man går och lägger sig. Sedan hinner man tänka på det 300 gånger under dagen.
FOTNOT: Tidningen Byggnadsarbetaren har skrivit mer om olyckan och felaktigheterna som ledde till döden.
