Johannes Klenell: Dokumentären om Anders är ett socialt övergrepp

Anders, jag och hans 23 kvinnor som nu visas på SVT Play är bland de mest oetiska dokumentärer jag sett.

Intressant, men också en fullständig exploatering av en människa som uppenbart har problem med sin integritets gränser.

Dokumentärfilmaren Nahid Persson träffar genom datingappen Tinder det 49-årige tidigare tennisproffset Anders. Hon ger honom ett positivt utlåtande.

Snygg är han. Och snäll. Kanske inte så intellektuell. Men Anders har en annan sida.

Hon märker att flera kvinnor på Facebook ger honom uppmärksamhet bortom den vänskapliga. Att han träffar hela 23 andra kvinnor förutom henne.

Nahid påbörjar, med Anders godkännande, ett dokumentärfilmsprojekt om beteendet.

Redan här är det oklart vad som var vad. Hur mycket av det här handlade om äldre människor som inte förstått Tinder, Facebook och nya sociala spelregler och vad var någon faktisk manipulation?

Anders verkar filmen igenom ha ganska dålig förståelse för hur sociala medier fungerar.

Bilder hon tagit av honom skickar han till andra kvinnor han träffar. Facebooksidan står vidöppen så alla kan se när kvinnorna skriver till honom.

Anders påminner på så vis om många snygga killar jag känt eller vänner träffat. De där som inte blir faktiska manipulativa kräk men gått genom livet utan speciellt mycket motstånd

Anders tycks också ha fått bära helt enorma projektioner från kvinnorna han träffar.

I Båstad under tennisveckan möter Nahid ett ex som köpt en häst för att han en gång sagt att han gillar hästar.

Hon minns de komplimanger han gett, som att han berömt henne för att hon en gång beställt Chablis. Vad vi inte riktigt får veta är hur länge de träffats.

Samma sak kan sägas om Nahids egna projiceringar. Bara någon månad in i relationen går hon så långt i sitt ”fixande” att hon pressar in honom i faktisk terapi med en psykolog, inför en dokumentärfilmskamera.

Med önskan att resultatet ska bli att han bara ser bara henne.

Det resulterar i ett socialt övergrepp som pågår genom filmen där han inte förmår sätta gränserna.

Den lilla inblick vi faktiskt får av Anders inre liv pekar på att han varit en högpresterande person sedan tiden som tennisungdomstalang i tonåren. Någon som vant sig vid att livet handlar om höga förväntningar.

Resultatet tycks vara att det gjort honom fullständigt jagsvag. Han säger ja till allt för att han vill, som han själv säger, vara snäll. Är hela tiden alla till lags hur orimlig och gränslös situationen än blir han försätter sig i.

Och när alla omkring dig testar hur långt gränserna går för det du säger ja till, då blir också ett nej allt svårare att säga. Det blir lättare att bara fly ut i snällhetens otydlighet och ensamhet.

Anders berättar i en av filmens passager att han varit ensam sedan han var 15. Det bara passerar utan att problematiseras.

Anders påminner på så vis om många snygga killar jag känt eller vänner träffat. De där som inte blir faktiska manipulativa kräk men gått genom livet utan speciellt mycket motstånd.

Som fått mycket uppmärksamhet men genom sitt utseende också fått bära så många potentiella partners projektioner om att äntligen ha träffat den rätta.

Förväntningar som leder till att de inte kan släppa in någon i sin trista, mänskliga, rätt tråkiga vardag. För kan de ens bli älskade där?

Intressant, men också en fullständig exploatering av en människa som uppenbart har problem med sin integritets gränser

Då är det kanske lättare att bara för en liten tid vara fleras flyktiga dröm, förhoppning.

Den som aldrig säger nej vare sig den vill eller inte. Det är också den anknytningsproblematikens negativa spiral som någonstans fattas i den här berättelsen.

Jag har haft en liknande relation till mitt yrke tidigare i livet där jag haft svårt att sätta gränser av rädsla för att inte vara tillräcklig om jag inte är perfekt.

Velat vara snäll och säga ja av rädsla för konsekvenserna av att säga nej och vara otillräcklig. Med samma effekt. Jaget upplöses samtidigt som du exploateras av din omvärlds förväntningar.

Som blir allt större tills du inte längre kan uppfylla dem. Så står du där. En substanslös individ som gjort alla omkring dig besvikna.

Anders, jag och hans 23 kvinnor är komplex för den sätter samtidigt fingret på datingkulturen i de sociala mediernas tids problematik.

Och det gör den intressant. Men presentationen blir lidande av att vi ska titta på och häpna över specifikt Anders beteende.

Vilket han går med på just på grund av det som är hans problem.

För i den här filmen är precis alla helt gränslösa.