Alla är vinnare i budgeten enligt Moderaterna och Kristdemokraterna.

Men med Moderaternas och Kristdemokraternas glasögon på näsan uppmärksammas inte de lågavlönade.

Som vanligt är klassperspektivet helt frånvarande i högerpartiernas beräkningar. Och det är som brukligt inte på grund av slarv eller för att det glömts bort.

Arbetare med låga inkomster och osäkra anställningar är liksom sjukskrivna och andra grupper utanför arbetsmarknaden helt ointressanta att satsa på.

Men hur långt kan högerpartierna gå med att straffa landets fattiga innan det kommer att slå tillbaka mot dem och utmynna i kritik från bredare skikt?

Med nästa års budget som antogs igår kommer skattesänkningarna möjliggöra ytterligare ett jobbskatteavdrag och ändra brytpunkten för statlig skatt.

Dessa ändringar innebär tusenlappar i fickorna på höginkomsttagare. Att avdragsmöjligheterna för rut också utökas är också riktad till den här gruppen så att livet ska bli lättare för dem.

Budgeten är, kan man säga, ett sätt att belöna rikedom. De väljare som tycker att politik bara handlar om individuella vinster istället för samhället som stort tackar och bockar.

Men budgeten innehåller också åtgärder som kommer att slå direkt mot låginkomsttagare och är resultatet av ett medvetet klassförakt.

Att ta bort avdragsrätten för fackföreningsavgift gör att de med låga löner kommer att ha ännu svårare att motiveras att vara medlem i facket.

Det kommer, precis som senast Moderaterna formade landets budget, på sikt att leda till ännu ett tapp i fackförbundens medlemsbas.

Detta är ytterst allvarligt. Att dessutom Arbetsförmedlingen ges minskat stöd, vilket kommer att stänga ute fler från jobb, gör läget ytterst graverande.

Det finns en logik i de konservativa partiernas resonemang som är väldigt obehaglig. Endast de som är förtjänta av stöd ska få det. Människor som inte lyckas ska inte få en andra chans.

Det ska inte finnas några bortförklaringar eller undanflykter och inga sätt att komma tillbaka.

Detta gäller lika mycket för barn som inte klarat grundskolan, för ungdomar som saknar gymnasieutbildning, för unga vuxna som tvingas till osäkra sms-anställningar och som inte får en fot in i vuxenlivet.

Det handlar om alla dem som går in i väggen av arbetslivets stress eller som blir sjukskrivna av belastningar och påfrestningar på jobbet. Och det gäller pensionärer som jobbat långa liv men ändå inte kan leva på sin pension.

Det finns egentligen bara en sak som är positiv med den konservativa klassföraktande budget som nu antagits, och det är att det mycket väl kan bli en opinionsmässig rekyl mot högerpartierna när konsekvenserna väl blir tydliga.

Vi vill inte ha fattigdom i Sverige och vi vill inte att människor ska behöva slås ut.

Precis som när Alliansen förlorade valet 2014 kommer en medveten utstraffning av fattigdom och svaghet inte att accepteras av väljarna när det väl gäller.