Att avstå från flyget är lika poänglöst som att rösta
Varför har vi demokrati om enskilda uppoffringar saknar mening, frågar sig Andreas Palmaer med anledning av debatten om att sluta flyga för klimatets skull.
KULTURDEBATT. Och så landar ännu en text på temat: det är meningslöst att sluta flyga.
”Vi räddar inte världen, bara våra samveten”, skriver Johan Norberg i Aftonbladet. Det är den vanliga litanian, flygandet ökar ändå så mycket i andra delar av världen.
Dessutom kommer allt att fixa sig, tekniken är kavalleriet som kommer att rädda oss, här i form av någon slags plan drivna med alger.
Johan Norberg är ingen klimatförnekare, han vet att utsläppen måste ner, men det räcker att fördjupa sig i klimatfrågan en förmiddag för att inse att tekniska framsteg inte kommer att räcka, det måste kombineras med minskad förbrukning. Allt annat är vanföreställningar.
Så fler behöver stanna på marken, till att börja med.
Men ändå finns det något löjligt med de här självgoda festsabbarna, eller hur?
Ett gäng sorgliga typer som huttrar i kylan och hjälplöst hytter med näven åt ett flygplan som majestätiskt lämnar marken, på väg mot äventyret.
Det tycker även jag, som bara flugit en handfull gånger de senaste tio åren.
Men om det är så futilt att stanna på marken eller sluta äta kött, om enskilda uppoffringar saknar mening, varför är vi så förtjusta i demokrati?
På släktmiddagar eller när jag tar en öl med kompisar är det ständiga pikar av typen, ”jag råkade resa upp den koldioxid du sparade, förlåt!”
Och alla glada aeronauter har ju på ett vis rätt, ett flyg till Dubai är en ynklig fis i den oändliga rymd av koldioxid vi släpper ur oss varje år.
Men om det är så futilt att stanna på marken eller sluta äta kött, om enskilda uppoffringar saknar mening, varför är vi så förtjusta i demokrati?
En röst är ju en lika poänglös fis, om jag hade struntat i att rösta skulle valresultatet vara likadant, ner i minsta promille.
En enskild röst har aldrig någonsin avgjort ett nationellt val. Ändå är det rena dödssynden att ligga på sofflocket.
Om nån stod utanför vallokalen och skrek till alla som traskade ut: ”Här kommer du på din höga häst och tror att du räddar Sverige. Jag ska tala om en sak för dig! Det gör du inte!” skulle folk skaka på huvudet.
Men samma resonemang slinker ner när det handlar om klimatet.
