Bussföraren var schemalagd fram till klockan 22:43, men avslutade sin sista tur 22:17.

Enligt det centrala kollektivavtalet ska arbetstid mellan 22 och 06 räknas upp med en faktor på 1,17. Något som är tänkt som en arbetstidsförkortning för dem som jobbar mycket natt.

Bussföraren fick dock bara uppräkning fram till 22:17 och sedan vanlig tid fram till 22:43.

Arbetsgivarna hävdade att eftersom den anställde kunde gå hem efter sista turen så skulle resterande tid räknas som så kallad garantitid, som inte ger någon uppräkning.

Kommunal å sin sida hävdar att begreppet garantitid inte finns i kollektivavtalet och att paragrafen som behandlar uppräkning inte gör skillnad på om något arbete utförts eller inte.

Att föraren var schemalagd till 22:43 trots att turen slutade tidigare beror på en annan skrivning i avtalet som säger att matrast måste läggas minst två timmar innan passet slutar.

I avtalet finns en reglering kring ob- och övertidsersättning, som säger att de bara ska beräknas på faktisk arbetad tid. Något arbetsgivarna menade gäller även för uppräkningen.

Men enligt Kommunal ska man tolka skrivningarna olika, då det för ob och övertid står ”faktiskt arbetad tid” medan det för uppräkning står ”varje arbetad timme som utförs”.

Arbetsdomstolen håller inte med Kommunal, utan konstaterar att: ”uppräkningsregeln har sin bakgrund i att nattarbete är särskilt betungande och att regeln syftar till att åstadkomma en arbetstidsförkortning för förare som arbetar natt. Att arbetstagaren får tillgodoräkna sig tid efter att han eller hon slutat sin arbetsdag som arbetstid, är inte på̊ något vis betungande på̊ ett sätt som förknippas med nattarbete. Arbetstagaren har ju varit ledigt från den tidigare tidpunkten.”

Kommunal yrkade på skadestånd på 50 000 till bussföraren och 100 000 till förbundet.

I stället måste man nu betala motpartens rättegångskostnader på 180 000 kronor.

En ledamot från arbetstagarsidan höll inte om domslutet.