”Otrygga jobb slår hårdast mot kvinnor”

Det kan inte ha undgått någon att de otrygga anställningarna främst råder i de kvinnodominerade yrkena.

Det kokar inom mig.

Unga kvinnor kommer in på arbetsmarknaden och fastnar i år av otrygghet och jag träffar dagligen kvinnor som vittnar om just detta.

”Nu har jag äntligen efter många år fått ett fast jobb, men med det låga antalet timmar är jag beroende av min sambo. Tur att han har en heltid.”

I detaljhandeln har en minoritet av de anställda, tre av tio, en fast heltidsanställning.

Visstidsanställda inte bara tjänar sämre, de har både sämre förmåner och får inte i samma utsträckning kompetensutveckling.

För att inte nämna hur skev maktbalansen blir.

Det är heller ingen tvekan om vilket håll maktbalansen förskjuts, det visar rapporter från bland annat Handelsanställdas förbund och LO.

Det finns politiker som argumenterar för otrygga jobb, exempelvis allmän visstidsanställning och menar på att det är en ”språngbräda in på arbetsmarknaden.

Denna otrygghet slår hårdast mot kvinnorna på arbetsmarknaden och det är många som lever i den verkligheten

Det stämmer inte. Faktum är att efter två års tid är det bara två av tio som har fått en fast anställning. Resten blir kvar i träsket.

Det man kan fråga sig är varför dessa politiker fortsätter att ha det som argument trots att verkligheten visar något helt annat.

Det nämns ofta också i undersökningar och mätningar, senast från Folkhälsomyndigeten, att det främst är kvinnor som lider av psykisk ohälsa.

För mig är det självklart att det hänger ihop med arbetslivet.

Att sova med telefonen under kudden eller ta med den i duschen i hopp om att bli uppringd för jobb.

Att inte veta om man har tillräckligt med timmar för att klara sig månaden ut, att vara beroende av sin partner, ovissheten om man kan betala hyran eller kunna sätta mat på bordet till sig själv, eller till sina barn.

Denna otrygghet slår hårdast mot kvinnorna på arbetsmarknaden och det är många som lever i den verkligheten.

Helt plötsligt känns det inte konstigt att majoriteten som lider av psykisk ohälsa är kvinnor.

Att vi inte har en jämställd arbetsmarknad är lätt att konstatera.

En arbetsmarknad där otrygghet och deltidsanställningar råder gör inte bara skillnad i plånboken, det påverkar livet i sin helhet.

Alla kvinnor som lever i den här verkligheten, jag ser er och jag kommer aldrig sluta kämpa för er.