”Mens – en jobbfråga både i Kambodja och Bromma”

Ungefär två miljarder människor i världen har mens, ungefär en gång i månaden, i några dagar till en vecka åt gången. På ett liv blir det drygt sex år.

Självklart är det en facklig fråga när ungefär halva befolkningen påverkas under en så stor del av sina liv.

Globalt är mensen ett utvecklingshinder då flickor och kvinnor förvägras utbildning och försörjning under tiden de menstruerar.

Skolfrånvaron under mens är hissnande.

Enligt författaren och journalisten Anna Dahlqvists bok Bara lite blod stannar 30 procent i Nepal och Afghanistan hemma från skolan på grund av mens.

I Kenya ligger siffran på 50 procent och i vissa delar av Indien stannar så många som uppemot 80 procent hemma från skolan.

Detta sker vid varje blödning och innebär att viktig kunskap går förlorad och i längden att flickor får sämre förutsättningar i livet.

…genom att facket drivit kampanj och förhandlat med arbetsgivarna har nu företag så som Honda och Panasonic slutat att kräva blod som intyg för mensledigheten

Fortfarande är det runt om i världen genant att prata om mens. Enligt en studie av organisationen International Women’s Health Coalition finns det 5 000 uttryck i olika språk som används för att slippa ta ordet mens i sin mun.

Trots att denna basala kroppsliga funktion är en grundsten till hela vår reproduktion – utan mensen blir ju inga människor till.

Hur bryter facken menstabut? Och vad spelar den för roll på mitt och ditt jobb?

Faktum är att den svenska fackföreningsrörelsen går i täten och har under det senaste året varit drivande för att få upp mensen på den fackliga agendan.

Kommunal, Vision, Vårdförbundet, Akademikerförbundet SSR, Fackförbundet ST och Seko har drivit frågan inom de globala federationerna PSI och IUF:s kongresser, som behandlade frågan under förra året.

Nu ska riktat arbetsmiljöarbete sättas igång.

Även i Sverige lyfts diskussionerna allt mer, inte minst sedan det senaste uppmärksammade initiativet om menscertifiering av arbetsplatser.

För en stor del av världens befolkning är mensen en livsavgörande fråga då bristande tillgång till mensskydd, vatten och säkra toaletter innebär att man stannar hemma från arbetet eller tvingas använda dåliga och smutsiga mensskydd som leder till infektioner.

Globalt saknar uppemot 88 procent av dem med mens tillgång till kommersiella mensskydd och inte sällan är grundproblemet att deras löner är för låga: De har helt enkelt inte råd.

Ska du välja mellan mat eller bindor är ekvationen ganska självklar. Från textilindustrin i länder som Kambodja och Bangladesh rapporteras att villkoren kan vara så pressade att kvinnorna inte får pauser under arbetsdagen, eller på grund av hårda produktionskrav väljer att inte ta ut pauserna.

Det leder till att de tvingas sitta långa dagar med dåliga mensskydd. En ovärdig och ohälsosam arbetsmiljö.

Ja, det kostar att bära denna del av reproduktionen. Förutom mensskydd och värktabletter är sjukdagar ett faktum för många.

Endometrios som drabbar ungefär 10 procent kan innebära smärtor som gör dig sängliggande. Utebliven arbetstid och karensdagar göra stora hål i plånboken för den som redan har det knapert.

I Sverige finns möjlighet att få undantag från karensdagen om du lider av återkommande problem. Men på vissa håll ges särskild rätt att ta mensledigt utan läkarintyg. Indonesien är ett sådant exempel.

Globalt saknar uppemot 88 procent av dem med mens tillgång till kommersiella mensskydd och inte sällan är grundproblemet att deras löner är för låga: De har helt enkelt inte råd

Två dagar är enligt lag möjliga att ta ut vid smärta orsakad av menstruation. Men vad som blivit en fackliga fråga är i stället hur denna ledighet kan tas ut.

Facken inom tillverkningsindustrin som Union to Union, IF Metall, Unionen och Pappers samarbetar med beskriver hur arbetsgivare kräver av den som vill ta ledigt att komma med bevis. De vill alltså se blodet!

Men genom att facket drivit kampanj och förhandlat med arbetsgivarna har nu företag så som Honda och Panasonic slutat att kräva blod som intyg för mensledigheten. Ett konkret resultat av att facken också bryter tabut.

För att öka kunskapen om hur mensen påverkar arbetet måste vi börja prata. Mens ska inte ses som något som gör dig mindre kapabel till arbete.

Men vi måste se att det ibland innebär att arbetsmiljön behöver anpassas, så den fungerar även för den som menstruerar.

När facken utmanar tystnaden driver vi också på för att bryta stigmat där det är som störst.

Oavsett om du syr jeans på en fabrik i Kambodja eller kör buss i Bromma ska mensen inte vara något som hindrar dig från utveckling och arbete.