Den perfekta stormen närmar sig
Den 4 april 1996 drog en sjuhelvetes vind in över den australiensiska ön Barrow Island. Hus blåste sönder, kraftledningar böjdes till marken. När vinden bedarrat lämnade den ett ödelagt landskap och ett globalt vindrekord efter sig.
Aldrig tidigare hade en så kraftig vind uppmätts. Enligt FN:s meteorologiska organisation WMO blåste det drygt 113 meter per sekund, vilket motsvarar 408 kilometer i timmen.
När vissa förutsättningar uppfylls kan vädret bli extremt. Olika vädersystem triggar varandra och bäddar för ”den perfekta stormen”.
Jag är ingen meteorolog men tycker ändå att det finns en hel del som talar för att en perfekt storm håller på att byggas upp – socialt.
Låt oss börja med det mest uppenbara.
Nyligen presenterade FN:s klimatpanel IPCC en rapport där innebörden är att vi har cirka tolv år på oss att radikalt förändra hela planetens ekonomiska system. Tolv år! Det är alltså betydligt kortare tid än de 23 år som det tog att bygga tunneln genom Hallandsåsen.
Det fixar vi, skrev någon på Arbetet Globals Facebooksida. Och helt omöjligt är det inte men det finns några försvårande omständigheter.
Ledaren för världens största ekonomi, Donald Trump, tror att en global uppvärmning inte behöver ”vara så dåligt”. Han får medhåll av den brasilianska presidentkandidaten Jair Bolsonaro som – förutom våldtäktsuttalanden och tortyrhyllningar – vill att hans land ska dra sig ur Parisavtalet.
Det globala avtalet ifrågasätts allt mer i en tid då det blåser kraftigare nationalistiska vindar i Ungern, Polen, Ryssland, Turkiet, Kroatien, Tjeckien, Österrike och Italien till exempel.
Just Italien är extra intressant.
Nyligen förklarade landet, som leds av populistiska Femstjärnerörelsen och främlingsfientliga Lega, att det ska låna ännu mer pengar.
Italien har redan i dag EU:s näst högsta statsskuld men vill införa en basinkomst för de allra fattigaste samtidigt som skatterna ska sänkas. De övriga euroländerna undrar hur det ska påverka den gemensamma valutan. Italien är ett stort land. Går det snett kan hela EU få betala priset för dessa lån i en tid när allt fler länder ifrågasätter unionen.
EU försöker pressa Italien att hålla hårdare i plånboken men det verkar inte gå.
Italien duckar för kritiken och försvarar sig med att det är bra för ekonomin. Det vill inte gå ut i någon större konflikt om det, ännu. Eventuella brottningsmatcher kan vänta.
I maj nästa år hålls EU-parlamentsvalet som kan sluta med att ännu fler nationalister röstas in i unionen. Motsättningarna lär då öka.
Räkna med tilltagande stormbyar.