Arbetarkvinnor särskilt utsatta

Kvinnor i arbetaryrken är stressade på jobbet, de har svårt att ta korta pauser, deras möjlighet att styra och påverka arbetet har minskat och de jobbar i påfrestande arbetsställningar.

Därtill är de mest utsatta för hot och våld i arbetet och andelen arbetarkvinnor som utsatts för sexuella trakasserier har ökat. Arbetarkvinnor sticker ut i så gott som varje fråga som LO lyfter i sin nya rapport om utvecklingen på arbetsmiljöområdet de senaste 25 åren.

LO:s arbetsmiljöutredare Carola Löfstrand säger att den dystra bilden delvis kan förklaras med att många arbetarkvinnor har otrygga anställningsformer.

– Det får konsekvenser. De som har korta, otrygga anställningar får i allmänhet även sämre introduktion till arbetet och vilka risker som finns samt sämre inflytande. Har du inte en relation med de anställda är du som arbetsgivare inte heller rustad att jobba på ett bra, förebyggande sätt, säger Carola Löfstrand.

Samtidigt har utvecklingen gått mot minskad tillgång till företagshälsovård för samtliga grupper anställda. Den största minskningen har skett just för arbetarkvinnor, visar LO:s genomgång av SCB:s arbetsmiljöstatistik.

År 1995 hade 74 procent av arbetarkvinnorna tillgång till företagshälsovård. 20 år senare, 2015, var siffran nere på 43 procent.

Det är en himla skillnad att gå till chefen och säga att man har ont i axeln och att säga att man har ont i magen varje dag på grund av relationen till exempelvis den chefen.

Enligt lag ska arbetsgivare se till att den företagshälsovård som behövs finns tillgänglig, antingen genom att köpa in externa tjänster eller genom att själv ordna det. Carola Löfstrand menar att tillgången till företagshälsovård har minskat sedan staten slutade subventionera den på 90-talet.

Enligt henne har många arbetsplatser gått från att jobba förebyggande med företagshälsovården till att köpa in tjänsten när problemen redan är ett faktum. På vissa arbetsplatser krävs också att man motiverar för chefen varför man behöver företagshälsovård, poängterar hon.

– Det är en himla skillnad att gå till chefen och säga att man har ont i axeln och att säga att man har ont i magen varje dag på grund av relationen till exempelvis den chefen. I det senare fallet blir det aktuellt med företagshälsan först vid rehabilitering i stället för förebyggande arbete.

LO lyfter systematiskt arbetsmiljöarbete som ett viktigt verktyg för att förebygga och hantera problem i arbetsmiljön. Å ena sidan svarar arbetarkvinnor i högre grad än tidigare att ett sådant arbete finns på deras jobb, ingen annan grupp har upplevt samma ökning.

Å andra sidan är de den grupp där störst andel svarar att ett systematiskt arbetsmiljö-arbete helt saknas på arbetsplatsen. Knappt hälften svarar så.

– Här har vi kvinnodominerade yrken som återfinns i branscher där man ibland ägnar sig åt arbetsmiljödumpning och otrygga anställningsvillkor. Satsar man inte på systematiskt arbetsmiljöarbete får man de här sjuktalen som vi ser i kvinnodominerade yrkesgrupper.

LO menar att försämringar i arbetsmiljön ”påfallande ofta” handlar om mönster som är relaterade till klass och kön. ”Den röda tråden är att kvinnor i arbetaryrken är de som är hårdast drabbade av arbetsmiljöproblem, medan män i högre tjänstemannayrken i många avseenden har den bästa arbetsmiljön.”

Här kan du läsa rapporten