De interna konvulsionerna inom borgerligheten har nu nått ytan, åtminstone inom Liberalerna.

Alltmer öppet revolterar den fraktion inom partiet som förordar ett samarbete med Sverigedemokraterna mot Jan Björklunds negativa inställning.

Att följa den minsta motståndets lag när det gäller människors lika värde kan dock bli det en gång socialliberala partiets undergång.

I sitt nyhetsbrev säger riksdagsmannen och veteranen Carl B Hamilton att Liberalerna bör släppa fram en minoritetsregering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna.

Liberalerna blir då i praktiken ett stödparti åt en konservativ regering som styr Sverige tillsammans med Sverigedemokraterna.

Och att ge Sverigedemokraterna inflytande är något som Jan Björklund tidigare har sagt att han aldrig kommer att gå med på.

Dagens Industri skriver att tidningen har pratat med flera ”tunga” namn inom Liberalernas riksdagsgrupp som stöder Carl B Hamiltons linje.

Det här visar på en klar splittring inom partiet även om det ännu är oklart hur djup den är.

Den socialliberala fraktionen har alltsedan partiledaren Bertil Ohlins tid på 1940- och 1950-talen tidvis varit helt dominerande och alltid mycket stark inom Liberalerna.

Bertil Ohlin var handelsminister i samlingsregeringen under kriget och såg varje närmande till extremhögern som ett hot mot de mänskliga fri- och rättigheterna.

Att nu några decennier senare slänga Bertil Ohlins socialliberalism överbord och omfamna

Sverigedemokratiskt inflytande innebär alltså en mycket stor förändring av partiets grundideologi.

Strömhoppen av partiets kvarvarande socialliberaler lär följa och vi får troligen även bevittna strömhopp från partiets borgerliga väljare som värnar mänskliga rättigheter.

För att en minoritetsregering med M och KD ska bli verklighet krävs dock inte bara att Liberalerna ger sitt stöd. För det krävs också Centerns aktiva medverkan.

Upproret från Liberalernas konservativa krafter får därmed ses både som en inre maktkamp inom partiet och som ett påtryckningsförsök riktat mot Centerns Annie Lööf.

Om Jan Björklund kan stå emot pressen är oklart.

Men han har tidigare hjälpligt lyckats ena partiets fraktioner, senast till partiets landsmöte 2017 när han utmanades på partiledarposten av Birgitta Ohlsson som just profilerat sig på frågor runt mänskliga rättigheter.

Den som redan nu räknar ut Jan Björklund trots motstånd från ”tunga namn” inom partiet gör det därför alltför lätt för sig.

Det vi dock med spänning väntar på är hur Centerns Annie Lööf kommer att ställa sig i frågan om att släppa fram Sverigedemokraterna till makten genom att stödja en minoritetsregering bestående av M och KD.

Centerns ställningstagande blir helt avgörande.