Hej, väljare!

Vad tycker du: Är det bra med en stupstock när man är sjuk? Det vill säga en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen?

Att sjukdomar med andra ord har en tid i systemet för när sjukdomen upphör och därmed också skyddet från sjukförsäkringen?

Det betyder att vid en svår tid i livet så kan den ekonomiska tryggheten försvinna. Sjuka kan tvingas ut till fattigdom. Det är knappast bra för tillfrisknandet – det behöver man inte vara läkare för att fatta.

Men så klart gäller det inte alla, det där om att en stupstock i sjukförsäkringen skapar fattigdom. Det gäller inte dem som har en fet kassakista att luta sig emot.

Varför frågar jag det här? Jo, för att det är val den 9 september och vi har ett parti som är en ulv i fårakläder.

SD vill ge sken av att vara ett arbetarvänligt parti – men när stupstocken äntligen togs upp i riksdagen ville de inte ställa sig bakom att ta bort den.

Det vill säga de röstade emot arbetarklassen. Nu svajar de i frågan (det är ju val). Då är det läge att påminna om hur SD ser på vinster i välfärden…

Vad tycker du: Är det okej att våra skattepengar utan begränsning ska kunna gå till riskkapitalister som bedriver välfärdsföretag?

Våra skattepengar ger miljonvinster till skolkoncernsägare – i stället för att satsas i skolan där behoven är oändliga. Vad sägs om minskade barngrupper, upprustad skolgård, eller höjda löner för personliga assistenter?

Men i stället går skattepengarna till vinster för ägarna.

Vinsterna är möjliga eftersom varje skolelev tar med sig en skolpeng in i skolan (skattepengar), men alla elever kräver olika.

De barn som kommer från till exempelvis akademikerhem ”kostar” generellt mindre i skolsystemet eftersom de ofta har bättre förutsättningar för stöd i hemmet.

Så gissa vilka elever de privata skolkoncernerna vill ha för att kunna maximera vinsten byggd på skattepengar?

Gissa vilka elever och familjer de lockar med uppumpade betyg? Det är inte barn i arbetarfamiljer.

Varför frågar jag det här? Jo, för att i valet den 9 september har vi ett parti som är en ulv i fårakläder.

SD vill ge sken av att vara ett arbetarvänligt parti – men de röstade emot den rödgröna regeringens förslag om vinstbegränsning för privata välfärdsaktörer. Det vill säga emot arbetarklassen.

Och faktiskt emot vad partiet lovade i förra valrörelsen, då var SD emot vinster i välfärden.

Men det var innan kapitalisterna uppvaktade partiets ledning. Då struntade de i sitt löfte och i sina väljare.

Vad tycker du: Gillar du att det numera är avdragsrätt för fackföreningsavgiften?

Om du svarar ja på den frågan innebär det förmodligen att du tycker att det är bra att arbetsgivarorganisationer inte ensam kan diktera villkoren för lön och villkor för jobb.

Det skulle ju leda till skitlöner och skitvillkor – för att skriva det rent ut. Motsatsen är att det ska vara schysta löner och bra arbetsvillkor.

Det kämpar fackliga organisationer för utifrån kärnan att ensam inte är stark. Att gemensamma mål nås genom organisering.

I Sverige är det arbetsmarknadens parter som sätter löner – i den svenska modellen förhandlar arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer med varandra.

Om arbetsgivaren är mycket starkare än facket är det inte svårt att förstå vad det kommer att innebära: löntagarna drar nitlotten.

Varför frågar jag det här? Jo, för att i valet har vi även i denna fråga ett parti som är en ulv i fårakläder.

SD vill ge sken av att vara ett arbetarvänligt parti – men de röstade emot avdragsrätt för fackavgiften.

Det vill säga emot förbättringar för arbetarna.

Det är val nu på söndag. Alla partier kommer att försöka få igenom sin politik om de vinner mark.

Det gäller även arbetarfientliga SD.

Även om de vill visa fram en ullig päls för att få röster är verkligheten en annan.

Det är ett parti med en vargkäft riktad mot arbetarna.