Melody Alan kämpar för rätten att få skiljas
Det finns två länder i världen som inte tillåter skilsmässa. Det ena är Vatikanstaten. Det andra är Filippinerna. Melody Alan är fortfarande gift med mannen som misshandlade henne i 14 år. Nu leder hon en kvinnorörelse som kämpar för förändring.
Efter 14 år lämnade Melody Alan sin missbrukande och misshandlande make. Nu kämpar hon för laglig rätt till skilsmässa.
– Jag anser att när du gifter dig med någon så ska det vara för evigt. Men det finns undantag, säger Melody Alan.
Hennes historia är på många sätt typisk. Melody Alan kommer från en fattig bakgrund och gifte sig ung efter att ha blivit gravid med sin första pojkvän. Smekmånaden övergick snart i ett skräckvälde.
I 14 år utstod Melody Alan slag, sparkar och glåpord från sin missbrukande och misshandlade make. För barnens skull. Och för att slippa skammen.
– Jag växte upp i en trasig familj och jag ville inte sluta så. Tanken på att mitt äktenskap skulle falla samman gjorde för ont, jag kände mig så misslyckad. Och jag ville inte anmäla så att barnen skulle behöva se sin pappa i fängelse, de hade redan varit med om tillräckligt. Så jag bet ihop och stod ut.
För åtta år sedan tog Melody Alan till sist mod till sig och lämnade honom. Det hade aldrig hänt utan de bägge sönernas stöd, berättar hon. De hade hunnit bli tonåringar och ville inte se sin mamma lida längre.
– Mina barn sa åt mig: Mamma, du måste släppa honom. Du borde ha gjort det för länge sen.
Men Melody Alan och maken är fortfarande gifta. Det är inte ett val. Det djupt katolska Filippinerna är vid sidan av Vatikanstaten den enda staten i världen som inte tillåter skilsmässa.
Hon beskriver ett nytt liv efter separationen.
– Jag hittade mig själv igen. Jag har ett bättre jobb nu och behöver inte oroa mig över om det finns mat nästa dag. Under mitt äktenskap gick det dagar utan att jag åt för att barnen skulle få mat. Jag var så smal.
Men Melody Alan vill ha mer. Inte bara trygghet utan värdighet. Inte bara oberoende utan självbestämmande.
Maken har gått vidare. Men otrohet är olagligt, och även om det inte blir en rättssak kommer gifta kvinnor som väljer utomäktenskapliga relationer att dömas av omgivningen.
– Jag vill skiljas för att känna mig fri. Om jag hittar en ny partner vill jag kunna hålla huvudet högt och säga ”det är lagligt”. Jag vill inte vara en älskarinna. Men jag tycker det är orättvist. Mitt ex är så lycklig med sin nya kvinna och deras barn. Jag vill också vara lycklig.
Melody Alan uppskattar att det bland Filippinernas drygt 100 miljoner invånare finns hundratusentals kvinnor i hennes egen situation. Sedan några år tillbaka är hon deras ansikte utåt.
Som generalsekreterare för Divorce Advocates of the Philippines, ungefär ”Filippinernas skilsmässoförkämpar”, har hon varit drivande bakom ett lagförslag om att legalisera skilsmässa.
Liknande initiativ har väckts tidigare, bara för att snabbt röstas ner. Att stöta sig med den mäktiga katolska kyrkan är politiskt riskabelt. Men i ett historiskt steg gav parlamentets representanthus nyligen förslaget sitt godkännande.
Nu väntar en prövning i senaten, där ordföranden redan tagit skarpt avstånd från legalisering.
– Vi vet att han är emot skilsmässa, men vi kommer inte sluta kämpa. Vi kommer se till att han förstår, säger Melody Alan.
I dag finns det två vägar att gå för filippinska par som vill klippa av äktenskapsbanden.
Den ena är juridisk separation – som kan beviljas till följd av bland annat våld inom relationen, fängelsestraff, otrohet eller homosexualitet – och innebär en bodelning men inte ger parterna rätt att gifta om sig.
Den andra är annullering, det enda sättet att formellt upplösa ett äktenskap.
Annullering medges bara om en av makarna bedöms vara ”mentalt oförmögen” att vara en god äkta hälft. Bland landets eliter är det inte ovanligt att äktenskap annulleras, men domstolsprocessen är lång och kostar tiotusentals kronor. En ekonomisk omöjlighet för det stora flertalet.
– Mitt ex har sagt att han är okej med annullering, men bara om jag betalar för det. Men det är väldigt dyrt. Jag väljer att prioritera mina barns utbildning i stället, säger Melody Alan.
I brist på resurser hittar människor andra vägar. Som att konvertera till islam, vilket innebär en möjlighet till skilsmässa under sharialagarna i de muslimska delarna av den sydliga ön Mindanao.
– Det finns advokater som säger ”betala oss så fixar vi din konvertering så kan du gifta dig igen sen”. En vän till mig gick till folkbokföringen och mutade en tjänsteman med 5 000 kronor för att få sitt civilstånd ändrat till ogift, säger Melody Alan.
Motståndet från kyrkan är den största svårighet skilsmässorörelsen har att övervinna. Det vilar givetvis på religiös grund. Men också, menar Melody Alan, på ekonomisk. Kyrkan konsulteras i och tjänar stora summor på annulleringsprocesser.
– Jag önskar att det vore annorlunda för jag är katolik och respekterar kyrkan, men det är sant. För att få annullering måste du betala för behandling som kyrkan håller i, men med skilsmässa skulle de inte få de pengarna.
Melody Alan kämpade för att rädda ett dödsdömt äktenskap. Anklagelsen om lösaktighet gör ont.
Filippinernas skilsmässoförkämpar har enligt egen uppgift omkring 10 000 medlemmar. Rörelsen har börjat ta försiktiga steg från samlingsplatserna på nätet ut i det offentliga rummet. Men bara några hundra sluter upp när det kallas till demonstrationer. Det finns en kraftig stigmatisering av de kvinnor som valt att engagera sig för skilsmässa. De kallas omoraliska, ogudaktiga, lösaktiga.
Melody Alan blir engagerad när hon bemöter motståndarnas anklagelser.
– Varje gång han kom hem full så slog han mig eller tog strypgrepp eller kastade mig i väggen. Och jag stod ut med allt det för att jag värderar äktenskapet. De kan inte säga att vi gör det här bara för att vi vill vara med andra män, de kan inte säga det…
För ett ögonblick blir minnena för mycket. Tårar rinner längs hennes kinder.
– Förlåt. Det var länge sen men det gör fortfarande ont. Jag vill inte leva i det förflutna längre. Jag vill röra mig framåt.
Om lagförslaget tar sig igenom senaten återstår ett sista hinder.
Filippinernas oberäknelige president Rodrigo Duterte måste godkänna ikraftträdandet med sin signatur. Melody Alan tror att han kommer att göra det.
– Han har sagt att han kommer att acceptera vad senaten än beslutar. Det är ingen stor fråga för honom, han är upptagen med narkotikafrågan. Så om det tar sig igenom senaten kommer han skriva under.
Kanske har hon rätt. När Dutertes eget äktenskap annullerades år 2000, på begäran av hans dåvarande hustru, tvingade rätten honom att genomgå en psykologisk undersökning.
För presidenten hade en skilsmässa förmodligen varit mindre betungande. Precis som för tiotusentals kvinnor i landet han styr.
