”Tillsätt kriskommission mot diskriminering”

Ny statistik från SCB visar att var femte utrikesfödd har en otrygg anställning.

Samma siffror visar att problemen är störst inom några av välfärdsyrkena – utbildning, vård och omsorg.

Sysselsättningsgraden är samtidigt väsentligt lägre för utlandsfödda svenskar än för svenskfödda. Skillnaden finns över hela fältet, det vill säga oavsett utbildningsnivå.

Samtidigt har vi en pågående och växande kompetensförsörjningsproblematik – särskilt inom välfärdsyrkena. Vi kommer de närmaste åren behöva en halv miljon fler som jobbar inom vård, skola och omsorg, enligt SKL.

De äldre ökar, likaså barnen samtidigt som vi har stora pensionsavgångar.

Vi behöver inom närtid anställa många, många fler till samhällets viktigaste yrken.

Ett stort problem är att pressade arbetsvillkor gör att alltför få söker sig till omsorgsyrkena och alltför många lämnar dem i förtid.

Att en mycket stor grupp människor i Sverige systematiskt diskrimineras både vid inträdet på arbetsmarknaden och på arbetsmarknaden, när det gäller löner och arbetsvillkor, är stort problem och vi måste göra något åt det. Det brådskar.

Diskrimineringen på arbetsmarknaden är ett stort samhällsproblem som hindrar människor från att bli delaktiga fullt ut i samhället

I den allmänna debatten har resonemang om ”enkla jobb” – det vill säga tunga arbeten med låg produktivitet och låg lönenivå – fått dominera.

Det är orimligt. Sverige behöver fler jobb och förbättrad produktivitet inom olika sektorer.

Och det behövs ett stopp för diskriminering. Vi ser ett behov av att tillsätta en kriskommission som kan arbeta för en samlad lösning på försörjningsbehov och strukturell diskriminering.

Det är många som pratar om integration eller bristen på densamma i dagar som dessa.

En avgörande faktor för lyckad integration handlar om att den som flyttar till vårt land också ska kunna komma i kapp den infödda befolkningens inkomstnivå och levnadsstandard.

Det är alltså både viktigt att fler utlandsfödda kommer i arbete och att dessa arbeten är långsiktigt hållbara för den som arbetar, så att man håller ihop som människa och orkar arbeta ända fram till pensionen.

Den genomsnittliga utbildningsnivån är högre än någonsin i Sverige. Detta är inte ett problem, utan en viktig grund till hög produktivitet och därmed till vårt välstånd.

Produktivitetshöjningen i arbetslivet ska utvecklas, inte avvecklas. Det kräver gemensamma satsningar på såväl formell utbildning som på aktivt lärande på alla arbetsplatser.

Också här blir de otrygga anställningarna ett allvarligt samhällsproblem, eftersom ett arbetsliv som organiseras runt korta påhugg med arbetskraft som uppfattas och behandlas som utbytbar, blir ett mindre lärande och dynamiskt arbetsliv.

Det är en kostnad för hela den svenska ekonomin, som vi inte har råd med på sikt.

Det viktigaste för att minska arbetslösheten bland utlandsfödda svenskar är att minska arbetslösheten överhuvudtaget – vi måste ha en politik för full sysselsättning.

Därför ligger tyngdpunkten i vår ekonomiska politik på att öka sysselsättningen i både privat och offentlig sektor genom investeringar i bostadsbyggande, grön infrastruktur och fler anställda i välfärdssektorn.

Vi gör också omfattande satsningar på yrkesinriktade utbildningar och bättre arbetsmarknadspolitiska insatser för att ge främst unga och långtidsarbetslösa arbetslivserfarenhet som leder till varaktiga, trygga jobb.

Ett stort problem är att pressade arbetsvillkor gör att alltför få söker sig till omsorgsyrkena och alltför många lämnar dem i förtid

Men det räcker inte. Diskrimineringen på arbetsmarknaden är ett stort samhällsproblem som hindrar människor från att bli delaktiga fullt ut i samhället.

Denna bortsortering sker inte bara när mörkhyade nekas plats i krogkön utan även när kvinnliga invandrare får sämre tillgång till arbetsmarknadsåtgärder än manliga invandrare eller när romer registreras. För att komma till rätta med detta krävs ett systematiskt och långsiktigt arbete.

En kriskommission är en del av detta arbete.

Den omfattande akademiska kunskapen om diskrimineringsfrågor och arbetsmiljöfrågor behöver tas till vara för en konkret och framsynt politik för att säkra de långsiktiga försörjningsbehoven på arbetsmarknaden, med särskild fokus på de sektorer som är ett direkt offentligt ansvar.

Det behövs trygga, fasta jobb med en lön det går att leva på och en politik för att utjämna de ekonomiska skillnaderna.

Det är så vi får ett jämlikt, inkluderande samhälle med en ekonomi för alla, inte bara några få.