Som valdebattens enda stora fråga lyfts invandringen dagligen fram i delar av riksmedia.

Med oklar hänvisning sägs samtidigt att migrationsfrågan gör att de rödgröna kommer att förlora valet.

Men stämmer det? Stämmer det att en alliansseger är oundviklig?

Och stämmer det att väljarna just till valet 2018 bryter en historisk trend och inte längre bryr sig om skatteflykt, arbetstillfällen, lön, anställningstrygghet eller pensioner och bara bryr sig om flyktingfrågan?

Utan tvekan har medias stora fokusering på migration hjälpt Sverigedemokraterna att kanalisera upprördheten över samhällets orättvisor mot invandringen i stället för mot samhällets klasskillnader.

Men frågar vi väljarna inser de faktiskt att det fortfarande i grunden är de traditionella vänster-högerfrågorna som är de mest betydelsefulla.

Det framgår tydligt av SOM-institutets nationella studier som pågått under drygt 30 år.

Alltsedan 1986 har, som synes i grafen här intill, traditionella höger-vänsterfrågor, som fördelning av samhällets resurser och skattesänkningar kontra välfärdssatsningar, haft en mycket stark position och knappt rört sig alls.

Det här är inte den bild vi möter i media. I stället har den sverigedemokratiska världsbilden tillåtits att fullständigt invadera debatten.

Och i Sverigedemokraternas värld är det inte traditionella klassfrågor som skapat orättvisorna.

I stället är det värderingar allt handlar om. Kultur, ursprung och nationalitet sägs betyda mer än fördelningsfrågor och klass.

Den här motsättningen, som ibland betecknas som den horisontella motsättningen eftersom den anses kunna skära genom alla samhällsklasser, har i media tagit över den vertikala motsättningen, den mellan fattig och rik, mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare och mellan arbetare och arbetsgivare.

Och någonstans här hittar vi troligen skälet till varför delar av riksmedia och public service så lättvindigt förmedlar budskapet att loppet är kört för en rödgrön regering.

Om problemställningen är migration i stället för fördelningspolitik kan svaret aldrig bli en rättvis fördelning.

Då hjälper inte heller sanna fakta som att svenska skolbarn visst får sjunga Den blomstertid nu kommer på avslutningen, eller att det kritiserade pensionssystemet infördes 1999 och inte efter flyktinginvandringen 2015.

Problemställningen migration verkar alltid kunna upprepas ett varv till med någon ny orättvisa, påhittad eller äkta, som tillskrivs invandringen i stället för konflikter runt resursfördelning och skatteuttag.

Konflikten mellan vänster- och höger visar inga tecken på att bli mindre relevant

Graden av partipolarisering i väljarnas självplaceringar längs vänster- och högerskalan (klicka på grafen för att se den större)

Grafen är hämtas ur SOM-institutets forskningsantologi Larmar och gör sig till. Mått: eta (korrelationskvot).

Till skillnad från delar av media är det många av väljarna som förstår det här. Och loppet är naturligtvis inte alls kört för de rödgröna.

Fakta är att opinionsundersökningarna växlar friskt utan att visa någon entydig bild.

Men SVT:s senaste valbarometer för maj visar att KD skulle åka ut ur riksdagen om det var val i dag, att de rödgröna skulle få 148 mandat, Alliansen 129 och SD 72 mandat.

Knappast en Alliansseger.

Socialdemokraterna måste se detta och fortsätta fokusera på välfärd och resursfördelning även om media har svårt att kännas vid dessa frågor.

Moderaterna och KD måste samtidigt avkrävas ett svar; vad gör de om Alliansen blir mindre än de rödgröna, vilket som synes är fullt möjligt.

Kommer de då att vägra prata fördelningspolitik och i stället föra in nation, kultur, ursprung och språk i sin politiska gärning och bjuda in SD till samarbete?

KD har under våren tagit in Bert Karlsson i sitt valarbete. Vi minns Bert Karlssons ord när dåvarande folkparti-ledaren Bengt Westerberg inte ville fördöma invandringen:

”Jag skulle vilja se Bengt Westerberg få sin dotter hiv-smittad av en flykting.”

KD är på väg att godkänna en vokabulär vi vanligtvis endast möter i SD.

Vad säger Moderaterna?