”Dags för en rejäl omfördelning”

Trots fyra år med rödgrön regering ökar ojämlikheten – i Sverige mer än i andra jämförbara länder.

Även den ekonomiska ojämställdheten kvarstår, kvinnors disponibla inkomst ligger i stort sett oförändrat på 80 procent av männens.

Allt enligt den fördelningspolitiska redogörelsen i regeringens vårbudget. Kraftfulla förslag för jämlikhet och jämställdhet lyser med sin frånvaro.

Feministiskt initiativ grundades som ett svar på den etablerade politikens oförmåga att erkänna fler maktordningar som politisk utgångspunkt.

Vår analys innefattar fler perspektiv och erfarenheter.

Vår ekonomiska politik har omfördelning som uttalat mål; från gruppen män till gruppen kvinnor, från de som har mycket till de som har lite.

Precis som vi i FI ser de behovet av en reformerad lönebildning och att synliggöra och uppvärdera kvinnors arbete

Med en intersektionell feminism som utgångspunkt har vi utformat en systemförändrande politik för att möta dagens behov.

Det är en politik som inte duckar för behoven av kraftfull omställning genom omfördelning.

Det är en politik som ser sambanden mellan global kapitalism, kolonialism och nationalism som koncentrerar makt och resurser till vissa platser och kroppar.

På senare tid ser vi att många fler tar upp dessa komplexa samband.

Elise Karlsson skriver Klass är också identitetspolitik i Arena Essä och Anders Neergaard belyser i Arbetet behovet av ökad antirasistisk medvetenhet i “Klass allt mer en fråga om var man är född”.

Katalys lyfter i sin rapportserie “Klass i Sverige” (3) fram hur patriarkala och rasistiska strukturer präglar Sverige och har direkta konsekvenser för inkomstfördelningen och vår förståelse av klass i dagens samhälle.

Precis som vi i FI ser de behovet av en reformerad lönebildning och att synliggöra och uppvärdera kvinnors arbete, samt insikten att arbetarklassen i dag domineras av personer med utländsk bakgrund eller som rasifieras, både kvinnor och män.

Vi vill införa jämlikhetsdata för att kunna mäta politikens utfall

Men med dagens migrationspolitik som hävstång läggs nu i stället grunderna för en bestående ojämlikhet och ojämställdhet och en låglönemarknad som utgår från medborgarskap och härkomst.

På samma sätt som ojämställda löner skapades när det begav sig.

I stället för att tillhandahålla oseriösa arbetsgivare legitima vägar till att diskriminera personer med utländsk bakgrund föreslår vi en förändrad ekonomisk politik.

Vi tar krafttag mot skatteflykt och jämnar ut skatteskillnader mellan arbete och kapital. Vi beskattar finansiella transaktioner och miljöskadlig konsumtion.

Vi har en politik som vågar ifrågasätta att de rikaste ska få de största skattelättnaderna när behoven är som störst för de som har minst.

Vi ifrågasätter åtstramningar för att betala av samtida statsskulder med lånade resurser från framtida generationer. För precis som att politiken har bidragit till att öka på klyftorna i samhället kan den bidra till att minska dem.

Vi motsätter oss att kvinnors deltidsarbete har blivit norm på en arbetsmarknad som saknar utrymme för att leva och resulterar i en pension som det inte går att leva på.

Därför prioriterar vi rättvisa löner, trygga arbetsvillkor, höjd garantipension och en reformering av pensionssystemet, för att skapa trygghet för de mest utsatta.

Därför driver vi frågan om arbetstidsförkortning som handlar till lika delar om ekonomisk rättvisa, hälsa och klimat.

Vi har en politik som vågar ifrågasätta att de rikaste ska få de största skattelättnaderna när behoven är som störst för de som har minst

Vi motsätter oss den institutionaliserade rasismen som utesluter och undervärderar människor.

Därför avsätter vi medel i vår budget för att synliggöra och motverka diskriminering.

Det handlar om att erkänna utbildningar och kunskaper förvärvade utom Sveriges gränser men också om att motverka diskriminering i arbetsliv och föreningsliv. Vi vill införa jämlikhetsdata för att kunna mäta politikens utfall.

Föreställningen att antirasism, jämställdhet och klasspolitik är så olika och att det ena står i vägen för det andra är en skenkonflikt som hindrar en bred rörelse framåt.

Det är dags att vi verkar för att gemensamt förändra.

Grunden för detta är insikten om att allt hänger ihop, att vi behöver se sambanden och sammanhangen.

Att vår rörelse är en del av en större rörelse.

Att demokratin kräver organisering underifrån, att få definiera sig själv och ta plats – ekonomiskt och socialt.