”Almega blundar för våra medlemmars otrygghet”
Att förminska våra medlemmars oro och otrygghet är inte bara arrogant. Det visar också på en ovilja från Almega att ta tag i problemen med sexuella trakasserier och tystnadskulturer. Det skriver Seko, Handels och HRF i en slutreplik till Almega.
När personal ständigt byts ut leder det inte sällan till försämrad kvalité på arbete och service. Det är självfallet också påfrestande för fast anställda som ständigt och jämt får nya arbetskamrater att lära upp, skriver HRF, Handels och Sekos ordförande i en slutreplik till Almega.
SLUTREPLIK. Det är uppenbart att Almega väljer att blanda äpplen och päron på ett sätt som passar dem för att komma undan själva kärnan i problemet med otrygga visstidsanställningar.
På inget sätt är vi emot möjligheten att ta in vikarier för att fylla tillfälliga vakanser på arbetsplatser. Det ska dock ske under en begränsad period och för specifika vakanser.
Det är dock en helt annan sak att vara anställd på en allmän visstid där anställningen kan ta slut efter varje avslutat arbetspass.
Att när du går hem för dagen inte veta om du har ett jobb att gå till morgonen efter, då din anställning hänger helt på arbetsgivarens vilja att ha dig tillbaka, sätter en enorm press på den enskilde.
Då arbetsgivarna inte har någon skyldighet att uppge varför en allmän visstidsanställning avslutas är det uppenbart att arbetstagarna är utlämnade till arbetsgivarnas godtycke.
Det borde även ligga i arbetsgivarnas intresse att ha arbetsplatser där de anställda mår bra och känner sig trygga.
När personal ständigt byts ut leder det inte sällan till försämrad kvalité på arbete och service. Det är självfallet också påfrestande för fast anställda som ständigt och jämt får nya arbetskamrater att lära upp.
När det står folk på rad för att få ett jobb gör allmän visstid det lätt för arbetsgivaren att välja och vraka bland potentiellt anställda och då faller valet lätt på de som skapar minst ”problem”.
Sanningen är dock att dessa ”problem” i arbetsgivarnas ögon till exempel kan handla om att de anställda signalerar att de blivit utsatta för sexuella närmanden eller trakasserier, eller uppmärksammat missförhållanden på arbetsplatsen.
Att förminska den oro och otrygghet som våra medlemmar lyfter till att handla om några få individer är inte bara arrogant, det visar också på en ovilja från Almega att ta tag i problemen med sexuella trakasserier och tystnadskulturer.
Vi vet inte hur många som fått lämna sin allmänna visstidsanställning för att de vågat höja rösten eller hur många som inte vågat höja rösten av rädsla för att bli av med jobbet. Det vi däremot vet är att mörkertalet är stort, få vågar prata öppet om det här.
När all makt ligger hos arbetsgivaren försämras kraftig arbetstagarens inflytande över sin arbetsmiljö och situation. Som fackförbund kommer vi aldrig att kunna acceptera den obalans och den otrygghet som detta medför våra medlemmar.
