”Rörelsen efter Metoo kommer inte att blåsa över”

Polisens Metoo-upprop i Sverige sprids till andra länder, bland annat via en konferens i Georgien nu i mars. Men på hemmaplan får polisledningen kritik för bristande respons.

Just nu översätts polisens upprop #nödvärn till engelska för att polisorganisationer utomlands vill ta del av det.

Den 6–9 mars anordnar USA:s ambassad i Tbilisi i Georgien dessutom en konferens, dit deltagare från #nödvärn har inbjudits för att berätta om uppropet vid ett seminarium som vänder sig till östeuropeiska kvinnliga poliser.

– I Östeuropa är det rätt nytt med kvinnliga poliser och de vill inte gå i samma fälla som svensk polis när det gäller sexuella trakasserier, säger Meta Broddare, som tillsammans med Kerstin Dejemyr och Maria Larsson var initiativtagare till polisens metoo-upprop #nödvärn.

Hon utsattes själv för sexuellt ofredande när hon var ny i yrket och en manlig kollega tog henne på brösten.

– Av chefen fick jag svaret ”han är sådan”. Om denna attityd finns inom polisen, som ska utreda brott, har vi ett stort systemfel, säger Meta Broddare.

Hon får medhåll av ännu en av uppropets initiativtagare, Janna Davidson, kriminalinspektör, som även hon säger sig ha blivit utsatt för diskriminerande metoder inom polisen.

Vid ett uppdrag i Kongo blev hon systematiskt motarbetad som ensam kvinnlig polis, anser hon.

– Jag var till exempel den enda som inte fick vapen när det gavs order om att vi alla skulle vara beväpnade. Jag skulle vakta ett kontor ensam. Särskilt av det skälet tyckte jag att det var viktigt att även jag var beväpnad, säger Janna Davidson.

Hon ser sexuella trakasserier som ett av många uttryck för de härskartekniker och det maktspråk som hon anser råder inom polisen.

Ett maktspråk som hon menar kan utövas av såväl kvinnor som män.

– Det är lättare att utse en syndabock än att ta till sig kritik inom organisationen. Men Metoo-revolutionen gör att mycket av det som tidigare föll tillbaka på individen nu tolkas strukturellt, säger Janna Davidson.

Trots polisuppropets spridning har ledningen på hemmaplan inte tagit det på tillräckligt allvar, enligt initiativtagarna.

Ett av uppropets krav var att polisen bör tillsätta en vetenskaplig utredning av hur vanligt trakasserier och diskriminering är i branschen.

Något man från polisledningens sida ännu inte har några planer på, enligt polisens HR-chef Tomas Rosenberg.

Men det utesluter inte att myndigheten kommer att genomföra en sådan studie framöver, uppger han.

Paloma Madrid, koreograf:

– Vi har fått respons på regeringsnivå, fått ett första lyckat möte med jämställdhetsministern, ett andra möte är på gång. Vi får förfrågningar från mindre teatrar som vill ta upp ämnet. Uppropet har startat samtal på danshögskolan och dansskolor. Förövare i dansvärlden har sparkats och inte tilldelats fler projekt.

– I anställningskontrakt för koreografer har chefer infört en punkt där det står hur man ska agera vid trakasserier.

– För att Metoo ska få fäste får det inte bli ett pr-jippo. Något bör göras åt de osäkra anställningsvillkor i branschen som ofta är grogrund för trakasserier.

Lo Kauppi, skådespelerska:

– Vi ser en försiktighet i branschen att casta män med en viss attityd. Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) var en av de första att bjuda in oss på möte, vi har haft flera möten med henne och ett med jämställdhetsminister Åsa Regnér.

– De konkreta förändringar som vi sett är att en del får lämna sina poster. Vi hoppas att fler väljer att i stället omvärdera sitt sätt att vara, kanske börjar i terapi eller något annat för att förändra sin attityd gentemot kvinnor.

– Jag tror inte att Metoo kan blåsa över. Det går inte att backa och vi kommer inte att tystna.

Maja Frydén, operasångerska:

– Reaktionerna i gruppen var enorma, det var som att lyfta locket av en tryckkokare. Även reaktionerna från ledningen i operahusen var positiva. Förhoppningsvis är det en brytpunkt som det bara går att gå framåt ifrån, som vi kommer att tala om ett före och ett efter kring. Som att efter Metoo var begrepp som ”manligt geni” och ”boys will be boys” lika uråldriga som ”att älska är att aga”.

– Det finns alltid risk för backlash, men då blir det nog tre steg framåt och ett tillbaka. Vi pratar ännu om Metoo, varje dag. Från gruppens sida vet vi att ett fackligt arbete med dessa frågor pågår.

Maria Karlsson, florist och Gry, butiksanställd:

– Gruppen växer ännu, vittnesmålen rullar in. Intresset har inte svalnat, tvärtom. Vi har ett påbörjat samarbete med Handelsanställdas förbund. Metoo är inte över, vi är mitt i det. Tiden med stor uppmärksamhet kring uppropen är över. Men det var bara startskottet, säger Maria Karlsson.

– Vi har inte fått någon större reaktion från arbetsgivarna eller Svensk Handel. Men vi nöjer oss inte förrän branschen tar ansvar. I övrigt har vi bara fått positiva reaktioner. På Instagram får jag dagligen in nya berättelser av framför allt unga tjejer som känner hopp över att detta tas upp, säger Gry, som inte vill uppge sitt efternamn.

Johanna Lindqvist, frilansjournalist:

– Exempelvis så har redaktioner på Sveriges Radio och SVT jobbat aktivt med frågan. I vårt samtal med jämställdhetsministern så diskuterades möjligheten att införa en visselblåsarfunktion.

– Frågan lever i allra högsta grad. Uppropen är en våg som nått land, men vi kanske inte kan vänta oss att frågan ska fortsätta uppmärksammas med samma styrka. Nu måste vi jobba med att förändra cementerade strukturer.

– Men många av oss har slutat vara tysta, lyft skulden från oss själva och lagt den på förövaren.  Möten om nolltolerans mot sexuella trakasserier borde bli lika naturliga som morgonmötet.

Petra Rudd, arkeolog:

– I vår bransch landade uppropet väl och blir temat för vår branschorganisations dag.

– Vi pratar ännu om Metoo i allra högsta grad.

– Den stora stötestenen är att många i branschen är säsongsanställda under flera år. När man har varit anställd i två år, övergår tjänsten ofta till säsongsanställning, för att kringgå las. Sådant krattar manegen för trakasserier. För detta handlar inte om män med stark sexuell lust, utan om maktspråk.

Emmelie Renlund, ombudsman Byggnads:

– Efter uppropet träffade vi bostadsministern tillsammans med företag, fackliga föreningar och arbetsgivarorganisationer för att diskutera förändringsarbete. Vi lämnade ett papper med saker som vi tycker att de borde göra. Bostadsministern lovade förändring, men sedan har jag inte hört att det har hänt något. De lovade ett uppföljningsmöte i vår. Men det finns tyvärr arbetsgivare som inte tar ämnet på allvar.

– Vi önskar till exempel att man inrättar ett visselblåsarsystem, även med en tredje part. Sedan måste man införa nolltolerans med konsekvenser för förövaren.

Emma Lindell, personlig assistent:

– Uppropet har fått blandade reaktioner, ämnet är lite tabubelagt. Som personlig assistent är man i beroendeställning, samtidigt som den man hjälper också är i en beroendesituation. En del som har kommenterat uppropet är rädda att det avskräcker från yrket. Men syftet är inte att peka ut förövare, utan hitta en lösning.

– Arbetsgivaren, bolagen, bemöter ofta dem som berättar med en ”skyll dig själv”-attityd. Många anställda orkar inte ta det vidare till facket och uppger att de inte fått hjälp där förut. Jag önskar kurser om sexualitet i personlig assistans. Att den finns hos brukare ska inte förnekas, men den ska inte gå ut över någon annan.

Stina Salander, läkare:

– Landstingsdirektören i Umeå har tagit upp uppropet på ledningsnivå. Uppropet diskuteras också på interna möten.

– Vi har också fått ett bra gehör från dekanerna – de som har högst ansvar för läkarutbildningen. De skrev ett öppet brev där de sade sig vilja damma av handlingsplaner och ”förändra tystnadskulturen”. Men de gav inga konkreta förslag på hur.

– Flera säger också att de tycker att stämningen på kliniken är annorlunda och mer respektfull efter uppropet.