Donald Trump gör Daniel Suhonen till vinnare

Det var det. 

Ungefär så kändes det när Tysklands socialdemokrater och kristdemokrater i måndags gemensamt meddelade att landets så kallade skuldbroms i princip avskaffas. 

Bromsen skrevs in i den tyska grundlagen 2009 och begränsar det tyska budgetunderskottet till 0,35 procent av BNP. 

I en ekonomi som är inne i sin längsta period av ekonomisk stagnation sedan andra världskriget har man ändå valt att begränsa utrymmet för politiken på det sättet. 

Tysklands modell rämnar

Nu går det inte längre. Precis som Katrine Kielos skrivit i Svenska Dagbladet har grunderna för den tyska modellen rämnat: kineserna köper inte tyska bilar, ryssarna säljer ingen billig gas, amerikanerna vill inte stå för försvaret. 

Och Donald Trumps uppträdande den senaste veckan har fått Tysklands politiska mitt att röra sig bort från de normer, lagar och ramverk som hållit demokratin i schack. 

Maktpartierna lanserar en aldrig tidigare skådad satsning på försvar och infrastruktur som kan uppgå till så mycket som 1 000 miljarder euro under det kommande decenniet. Det skulle innebära ett massivt ekonomiskt stimulanspaket för den tyska ekonomin. 

Så dags. 

Historiskt paradigmskifte

På grund av sina stelbenta ekonomiska och finanspolitiska dogmer har ju Tyskland missat möjligheten att genomföra investeringar när tiderna var goda och räntorna negativa. Till och med när tyska staten hade tjänat pengar på att ta upp lån avstod man. Allt annat var oansvarigt, sa man.

Bostadsbrist, usla vägar och järnvägar, stigande arbetslöshet, en skola som inte tillräckligt väl lär barnen att skriva, läsa och räkna, och en allt sämre välfärd har varit priset tyskarna betalat för budgetbalans. 

Med samma argument har man låtit bli att investera tillräckligt i sin klimatomställning och ökat sitt beroende av auktoritära stater. 

Men nu är vi här. “Ett av de mest historiska paradigmskiftena i tysk efterkrigshistoria”, enligt Deutsche Banks chefsekonom Robin Winkler. Och skiftet lär påverka ekonomin för hela Europa. 

Efterfrågan på varor och tjänster kommer att öka. Länder som levererar maskiner, byggmaterial och teknologi kan dra nytta av den tyska boomen. 

Massarbetslöshet är priset

Och det kommer med största sannolikhet att möjliggöra för fler EU-länder att pröva sitt manöverutrymme när det gäller att ta expansiva finanspolitiska initiativ. 

Ur det perspektivet är det förstås särskilt intressant vad Ulf Kristersson och Magdalena Andersson hittar på nu.

När Sverige reformerade de offentliga finanserna efter den ekonomiska krisen på 1990-talet hämtades flera idéer från just Tyskland. Sverige har – under både blå och röda regeringar – i decennier strävat efter att hålla statsskulden låg även i lågkonjunkturer. 

Och precis som tyskarna har vi betalat priset med massarbetslöshet, bostadsbrist, dålig infrastruktur, vårdköer, urholkad försvarsförmåga, elbrist och en oförmåga att hantera klimatkrisen. 

Men M och S är nöjda

I höstas gjorde till slut en parlamentarisk majoritet upp om att staten från år 2027 inte behöver gå med plus. Överskottsmålet ersätts av ett balansmål, och underskott i dåliga tider ska balanseras mot överskott i goda tider. 

Det kommer att frigöra cirka 25 miljarder kronor per år och både socialdemokrater och moderater låtsas att det är enormt mycket pengar. Pengar som räcker finfint för att täcka alla Sveriges behov. 

Det är ju skrattretande i all sin absurditet. 

Kräver nedskärningar

25 miljarder är nästan lika mycket som en motortrafikled i södra Stockholm tros kosta. Det är nästan lika mycket som alla skattesänkningar som regeringen brände av i fjol kostade. 

Och om Sverige skulle försöka finansiera vår nödvändiga militära upprustning utan att rucka på balansmålet så skulle det behöva ske på bekostnad av vård, skola och omsorg. Varenda ny satsning på försvaret skulle antingen kräva kraftiga skattehöjningar eller – och det är väl mer sannolikt – rejäla nedskärningar i välfärden.

Det är förstås helt orimligt. Balansmålet är såklart redan överspelat.

Inför den socialdemokratiska partikongressen senare i vår kommer partiets vänstertendens, anförda av föreningen Reformisterna och facklige tankesmeden Daniel Suhonen, ta strid med partiledningen om hur expansiv partiets finanspolitik kan vara. De kommer ha det oerhört lätt med argumenten.

Det har länge varit uppenbart att Sverige är i akut behov av mindre åtstramning och mer investeringar. I mars 2025 går det inte längre att blunda för verkligheten.

Donald Trump och de tyska kristdemokraterna har, så att säga, gett Suhonen rätt. Vi inte kan ha ett av världens striktaste ramverk för den ekonomiska politiken. 

Vakna, Ulf Kristersson! Vakna, Magdalena Andersson!

Världen springer ifrån er.