Förebyggande insatser pratas det ofta om, när det gäller kriminalitet och sociala problem.

Men man pratar nästan aldrig om förebyggande arbete när det gäller lobbyism.

Statsråd och statssekreterare kan ofta ha åratal av lobbyism i bagaget via hoppande roller mellan politiska ungdomsförbund och PR-byråer.

Även om regeringsförslaget att införa karantänsregler för statsråd och statssekreterare är en bra början behövs insatserna framför allt innan problemen redan har eskalerat.

Tankesmedjan Katalys senaste rapport i serien Klass i Sverige visar hur vi allt mer går mot ett samhälle där politikerelit och näringslivselit glider samman.

Makten blir otydligare fördelad och mer koncentrerad ju större inflytande lobbyister får i samhället.

Så fort det blir maktskifte sker också ett skifte mellan PR-byråernas anställda

Elisabeth Lindberg

Det blir svårare att utkräva ansvar av förtroendevalda när de sitter på flera stolar samtidigt.

Den yttersta konsekvensen är korruption och en krackelerande maktdelning mellan medborgare och politiker.

Men att en tidigare försvarsminister blir lobbyist för vapenindustrin eller att ett moderat sjukvårdslandstingsråd går till vinstdrivande vårdbolag är egentligen bara toppen på isberget.

Kulturen att man som politiskt aktiv hoppar mellan politik och PR för olika företag grundläggs mycket tidigare än så.

Politiskt sakkunniga i regeringskansliet, ungdomsförbundsordföranden och politiska sekreterare i olika kommuner pendlar mellan sina uppdrag och anställningar för olika PR-byråer.

Så fort det blir maktskifte sker också ett skifte mellan PR-byråernas anställda.

In kommer de vars parti förlorat makten och ut går de som ska ta över de politiska rollerna. Helt utan regleringar.

När de här, ofta väldigt unga, personerna så småningom blir statssekreterare eller statsråd kan de utan problem ha gjort tre-fyra rundor till olika företag och PR-byråer.

Till slut toppar man karriären som ”senior advisor” åt de PR-byråer som erbjudit en plats när de politiska uppdragen upphört.

Ett fel som inte löser sig med ett års karantän för de som är högst upp i näringskedjan

Elisabeth Lindberg

Det är här det verkliga strukturfelet ligger.

Ett fel som inte löser sig med ett års karantän för de som är högst upp i näringskedjan.

Problemet är att strukturen har skapat en särskild arbetsmarknad för den här påverkande klassen som den är i stort behov av.

Börjar man tidigt i ungdomsförbunden har man inte säkert en färdig utbildning eller annat arbete att falla tillbaka på.

Yrkesidentiteten blir till slut bara förmågan att utnyttja ett stort kontaktnät.

Ju vanligare detta blir desto mer skaver det i den demokratiska själen.