”Jag har ändrat mig om euron”
Det var bra att Sverige inte gick med i eurosamarbetet. Det säger Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, som precis har blivit ordförande för den Nordiska Fackliga Samorganisationen (NFS). Nu vill han se ett starkare nordiskt samarbete.
– I en värld där EU inte kommer att funka på länge så är det viktigt med ett nära nordiskt samarbete. Ända sedan ungdomsåren har jag varit ”nordist”, säger han i en stor intervju med Arbetet Global.
LO-basen säger att Sveriges val att stå utanför den gemensamma valutan samtidigt som euroländerna knyts allt närmare varandra gör att behovet av ett nordiskt samarbete har ökat.
– Vi har en ohyggligt stor potential som vi tyvärr inte använder. Politiker underskattar hur mycket de skulle kunna få ut av ett nordiskt samarbete, säger han och tillägger att dagens samarbete är mest ceremoniellt.
Under EMU-omröstningen 2003 kämpade Karl-Petter Thorwaldsson för att Sverige skulle gå med i valutaunionen.
I dag är han självkritisk. Han säger att det var bra att nej-sidan vann omröstningen.
– Det var ett väldigt bra beslut. Det har blivit bra med det här utanförskapet.
I NFS ingår de stora fackliga centralorganisationerna i Sverige, Finland, Danmark, Norge, Island, Färöarna och Grönland.
Det finns stora likheter mellan länderna, men även skillnader. Finland är ett euroland och Norge står utanför EU. Det leder även till vissa spänningar mellan facken.
– För några år sedan kunde vi inte haja varför de finländska fackens största debattpunkt var utvecklingen i Grekland. Men det beror ju på att de har en valuta ihop med grekerna. De ser annorlunda på samarbetet än vi andra. På lång sikt är detta en svår fråga för oss. EU vill ha en bankunion, gemensam finansminister och finanspolitik och Norge står utanför EU.
Vilka andra utmaningar står de nordiska facken inför?
– Att vi utsätts för illojal konkurrens från utländsk arbetskraft. De andra nordiska länderna har i större utsträckning kommit överens mellan parterna att ta sig an det som kallas för ”arbetskriminalitet”. Arbetsgivarna i Danmark och Norge har gjort upp med facken om en gemensam syn på illojal konkurrens. Men Sverige ligger efter.
Varför då?
– Arbetsgivarna i Sverige har till skillnad från våra nordiska grannar tyckt att det varit bra med en låglönekonkurrens från Östeuropa. De svenska arbetsgivarna är mer ideologiska. Det har i sin tur bidragit till att vi har haft större motsättningar här.
NFS har satt digitalisering som en viktig fråga på agendan. Vad händer med alla transportarbetare i Norden då de självkörande bilarna snart rullas ut?
– Jag tror att den farhågan är överdriven.
Vissa forskare säger att den AI som utvecklas nu visst kommer att leda till många jobb helt försvinner.
– Jag gick själv på en mina då jag började i facket. Jag var 18 år och det kom en ny svetsrobot som kunde göra tre personers jobb. Min ryggmärgsreaktion var att vara fientligt inställd till den som tog en massa jobb.
Flera forskare säger att det inte går att göra samma jämförelse idag?
– De har fel. I det här fallet har de fel.
Varför?
– Den största omvandlingen av arbetsmarknaden som du och jag kommer att uppleva är förvandlingen av det svenska jordbruket. Men den nya tekniken kommer att leda till förändringar, främst inom tjänstemannagrupper. Inom bank och försäkringsbranschen.
Men vad är det för jobb som vi människor ska göra. Redan i dag finns det prototyper där robotar är bättre på att köra bil, snart flygplan. Vi har datorer som kan tänka ut hur man ska göra vetenskapliga studier.
– Det är den eviga frågan. Det var därför man kastade in sten i spinning Jenny (en spinnmaskin som uppfanns på 1700-talet, red anmärkning). Du har nog rätt i att det här är det teknikskifte som kommer att påverka oss allra mest men jobben kommer inte att försvinna.
Är inte det en naiv syn?
– Det har alla sagt till mig ändå sedan 1970-talet. Nu har vi nästan 85 procent sysselsatta. Det kommer att bli andra typer av jobb. I Trelleborg används artificiell intelligens för att göra socialförsäkringsutredningar samtidigt som personalen kunde hjälpa folk att komma i arbete. Kommunens framgång var dubbel. Kostnaderna kunde minskas samtidigt som skatteintäkterna ökade då utanförskapet minskade.
Flera ekonomer säger att en förklaring till ökade inkomstklyftor är just den digitala tekniken. Hur tänker du kring det?
–Det är en jävla utmaning. Det finns en politisk höger som tycker att vi ska använda teknikskiftet för att återinföra lågavlönade jobb. Att se till att de som står utan arbete och gymnasieutbildning får den kompetens de behöver. Men vi har aldrig gett upp tidigare. Vi vill inte se jobb där man packar kassen i affären eller öppnar dörren åt andra.
Macron hyllade den ”nordiska modellen” på sociala toppmötet i Göteborg, tidningen The Economist också. Det låter ju bra. Men samtidigt ökar klyftorna mer i Sverige än i andra länder och allt färre i Norden går med i facket. Vem eller vad underminerar den Nordiska modellen?
– Det är långt till första etableringen på arbetsmarknaden. Mer än 50 procent av en kohort etablerar sig inte på arbetsmarknaden förrän vid 29 års ålder. Det är en extremt hög ålder. Det har skett en kulturell förändring. Ungefär 730 000 har endast en tillfällig anknytning till arbetsmarknaden och där är vi urusla på att organisera. Det gäller tyvärr inte bara LO. Vi är bra på värva de som har en anställning, men extremt dåliga på att nå den andra gruppen.
Hur tycker du att facken i Norden mår idag?
– Vi är nio miljoner medlemmar tillsammans och vi kan jämföra oss mot vem som helst i världen. Samtidigt. Vi kunde ha en ännu högre organisationsgrad.
Nordiska fackliga samorganisationen
• NFS har sexton medlemsorganisationer bestående av Landsorganisationerna, Tjänstemannaorganisationerna och Akademikerorganisationerna. Tillsammans organiserar de nio miljoner medlemmar.
• Svenska LO, TCO och Saco är några av medlemmarna.
• Huvudkontoret ligger i Stockholm.
• Ordförandeskapet i NFS roterar. 2018 är Sverige och LO:s Karl-Petter Thorwaldsson ordförande.
• De senaste åren har mycket krut lagts ned på att tillsammans försöka ändra i EU:s utstationeringsdirektiv samt att försvara en nordisk arbetsmarknadsmodell där parterna har ett stort inflytande på arbetsmarknaden.