Är facken dåliga på att räkna?
Franska journalister är trötta på att rapportera om det löjliga glappet mellan polisens och organisatörernas deltagarsiffror vid demonstrationer, och tar nu saken i egna händer.
Sprider facken här i Frankrike medvetet ”alternativa fakta”? Eller är de bara katastrofalt dåliga på att räkna?
Nyhetsbyrån AFP, högertidningen Figaro, vänsterns Libération, public-service-radion, den granskande sajten Médiapart, och flera andra medieföretag går nu samman och anlitar ett oberoende, utomstående företag som ska räkna åt dem.
I mitten av november arrangerade till exempel de franska fackliga centralorganisationerna CGT och FO en aktionsdag mot förändringar av arbetslagstiftningen. Facken sa att 40 000 personer gick i tåget i Paris. Enligt polisen var de 8 000.
Fenomenet berör förstås inte bara löntagarorganisationerna.
I våras påstod högerns François Fillon att han hade samlat 300 000 personer på Trocadéro, trots att platsen bara rymmer 30 000.
Här i Frankrike är det relativt vanligt att folk tror att journalistkåren konspirerar med makten.
En utbredd föreställning är att polisen agerar på uppdrag av den politiska makten, och säger att antalet deltagare är färre än de är, medan organisatörerna har intresse av motsatsen.
När jag arbetade på lokalradion i Sverige på 1980-talet resonerade vi så, och slog ihop polisens och organisatörernas siffror och delade sedan med två.
Nu hör jag från en kollega på Ekot att man oftare bara använder polisens siffror, eller anger uppgifter från båda hållen. Samma sak säger man hos TT.
Det exakta antalet demonstranter kanske har mindre betydelse i Sverige, som har en väl utvecklad förhandlingskultur, än i Frankrike där storleken på ”gatans parlament” kan stjälpa politiska projekt.
Men om man nu ska presentera mätbara fakta som antal, är det förstås rimligt att uppgiften är korrekt.
Under de senaste åren har franska medier själva räknat på prov. Forskare har gjort samma sak. De har kommit fram till att polisen räknar rätt.
I korthet bygger polisens metod på manuell räkning från två olika högt liggande platser, som sedan jämförs med videofilmer.
Eftersom ämnet trots detta är föremål för polemik väljer medierna alltså att göra en egen oberoende räkning.
Men det är inte bara ”fake news” som sprids idag. Här i Frankrike är det relativt vanligt att folk tror att journalistkåren konspirerar med makten, och medieföretagen räknar därför med att få kritik.
Anna Trenning-Himmelsbach är frilansjournalist Frankrike
