Arbetet frågade tolv kvinnor på stan hur Metoo-uppropen påverkat dem.
Frågorna de fick fundera kring var:
• Hur tänker du kring debatten om Metoo?
• Har du själv skrivit under något upprop?
• Vad har hänt på ditt jobb i och med detta?
• Har du egna erfarenheter av sexuella trakasserier?
Samtliga enkätfoton är tagna av Anna Simonsson.
Fatouma Suso, 32 år, personlig assistent
– Det var på tiden att något hände i Sverige, med tanke på hur många våldtäkter som sker, och hur få som leder till åtal. Vi har så lätt att tänka att vi ska hjälpa andra, att sexualbrott sker i Kongo till exempel. Men det här visar att män beter sig på samma sätt, även här.
– Jag har skrivit på upprop, och jag har ett yrke där lagstiftningen ibland är aningen luddig. Men vi får väldigt bra vidareutbildning i sex och samlevnad, hur man som personlig assistent ska agera med minderåriga brukare som vill sexdebutera till exempel.
Kristina Zakrisson, 61 år, kommunalråd (S) Kiruna
– Det är jättebra att det lyfts så här omfattande. Det finns ju de som säger att det är överdrivet, och visst, alla har inte varit utsatta för det allra grövsta. Men börjar man tillåta en viss jargong, och låter sådana trakasserier pågå är steget inte långt till att något grövre sker.
– Det är svårt att svara på om jag själv varit utsatt. Men jag är inte förvånad över någonting som kommit fram. Man har fått lära sig redan från skolstart, att man ska förvänta sig att killar ska bete sig så här.
Sofia Stoltz, 32 år, lärare och biträdande rektor
– Det är jättebra att det kommer upp. Men det är också väldigt skrämmande.
– Jag har skrivit under lärarnas upprop #ickegodkänd. Vi har tydliga rutiner för det här, och pratar mycket lärare emellan just nu.
– Begreppet är brett, men jag tror nästan alla kvinnor har varit med om det här. Särskilt när vi börjar prata om ojämställda arbetsvillkor och liknande.
Berivan Celik, 30 år, handläggare på myndighet
– Det är bra att det lyfts upp, det betyder att många vågar ta upp det.
– Jag har inte skrivit under något, och har inga egna erfarenheter alls.
– På jobbet har det kommit ut information på intranätet, och det pratas om det hela tiden i fikarummet.
Louise Sörensen, 30 år, föräldraledig, jobbar i reception på hotell
– Det är fantastiskt att det tas upp, för att det visar hur utspritt det är. Men jag är inte förvånad alls över det.
– Jag har själv inte sett något upprop för min servicebransch vilket är jättekonstigt, då vi hanterar så många berusade människor. Man pratar mycket om män med makt. Men när folk får alkohol i sig går de över gränser, oavsett grupp.
– Vi har årliga undersökningar där en sådan här fråga ställs. Så det förs statistik. Där kan man vara anonym, men jag vet inte riktigt om folk vågar svara ändå. Kanske att fler vågar nu.
Lena Famulak, 22, studerar juridik och extrajobbar som frontliner (värvare) på UNHCR
– Metoo har uppmärksammats mer än något annat på väldigt länge. Kvinnors berättelser kommer nu fram, det har de inte gjort så mycket tidigare.
– Jag har skrivit på både #metoo och #medvilkenrätt. Tidigare har jag inte lagt vikt vid det, jag har tänkt att jag inte vill göra en process av det. Det har handlat om kommentarer från främlingar när jag går ut på stan eller en chef som kramar på ett annat vis.
– På jobbet får vi mycket stöd och vi ska rapportera sånt som händer.
Karin Florentzson, 30, studerar till danspedagog
– Jag har tänkt mycket på det. Det händer mycket i dansvärlden. Det blir så tydligt när man jobbar med sin kropp. Det är både tungt och peppigt. Jag har skrivit på #tystdansa.
– Jag har inte upplevt sexuella trakasserier, men maktmissbruk. Som hur vissa pedagoger använder sin auktoritet för att forma vilka åsikter som är okej och hur det man säger tas emot.
– Skolledningen har haft ett möte för att informera. Vi elever har samlats och pratat strategier för hur man kan säga ifrån och bryta tystnadskulturen.
Mimmi Iqweider, 36, jobbcoachhandledare
– Jag tycker att det har blivit för stort. Bara någon rör vid en så är man trakasserad. Det är okej när det har hänt något allvarligt men nu ska det vara så synd om alla. Varför säger man inte ifrån? Det ligger på oss kvinnor att säga ifrån.
– Ingen skulle våga komma i närheten av mig. Jag tror det handlar om att jag uppfostrats på ett annat sätt, att jag kommer från en annan kultur. För oss invandrare, mest vi från Mellanöstern, ligger det i ryggmärgen att ingen får röra dig.
Emma Björk, 22, studerar kriminologi
– Jag tycker att det är bra. Det behövdes. Jag har skrivit #metoo på Facebook.
– Det hemska är att det är så vanligt. Först tänkte jag nog att det här är vanligt och sen insåg jag att det är inte okej. I skolan tidigare drog killarna upp kjolarna på tjejerna, så sen var det färre som hade kjol.
– Det har tagits initiativ till att prata om det på universitetet och vi har fått kriminologiuppgifter som handlar om det.
Gunilla Jakobsson-Borg, 62, ekonom
– Det är bra att det uppmärksammas, kanske har det blivit lite övermättat. Det är viktigt för de yngre kvinnorna, de ska inte behöva ta vissa saker. Nu när jag är äldre så skulle jag våga säga ifrån. Jag har skrivit på ett allmänt upprop.
– Det var lite sånt när vi var yngre, killar som drog i bh-band.
– På jobbet gick vår högsta chef ut och sa vad de står för och vad de kan göra som arbetsgivare.
Karin Birger, 66, pensionerad rektor
– Det är fantastiskt bra. Äntligen så händer det. Vissa tror att kvinnorna ”saltar”, men även om någon gör det så gäller det inte för de flesta.
– Jag har skrivit #metoo på Facebook.
– Jag har varit med om saker. Men jag vill inte berätta mer här.
– Vi för mycket diskussioner jag och min man. Eftersom han inte tillhör dem som gjort sånt här eller varit med i såna grabbgäng har han haft svårt att förstå hur utbrett det här är.
Birgitta Åkerblom, 59, samordnare på familjecentral
– Naturligtvis är det bra att det uppmärksammas. Sen får det inte gå till överdrift. Det får inte bli så att man inte vågar vara vänlig. När jag träffar folk så är jag kramig, det har jag tänkt på.
– Egna erfarenheter av sexuella trakasserier? Nej, det kan jag inte påstå. Eller så har jag inte fattat det.
