”Vi måste prata med dem som styr landet”
I 16 år har svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea - utan rättegång. Hans dotter, Betlehem Isaak, tycker att EU och Sverige kan göra mer för att få honom frisläppt.
Betlehem Isaak, dotter till Dawit Isaak som suttit fängslad i 16 år i Eritrea.
Under måndagen, 4 december, arrangerade Europaparlamentets informationskontor i Sverige ett seminarium och väckte frågan om vad EU gör för mänskliga rättigheter. Men framförallt, vad gör EU för att få Dawit Isaak fri?
Bodil Valero, Europaparlamentariker (MP), är frustrerad att utvecklingen stått still i 16 år. Det var 2001 som Dawit Isaak frihetsberövades i Eritrea och har sedan dess suttit fängslad utan möjlighet till rättegång.
– Carl Bildt försökte med tyst diplomati och det var kanske rätt från början men inte längre. Det är en hopplös situation att vi inte kunnat göra något mer, förklarar hon.
Dawit Isaak var i år en av tre slutkandidater till EU-parlamentets årliga människorättspris, Sacharovpriset. Priset gick dock till Venezuelas nationalförsamling. Däremot påpekar Bodil Valero att det var oerhört viktigt att Dawit Isaak blev nominerad för att EU då blev mer medveten om hans existens.
I maj blev Dawit Isaak också uppmärksammad då han på Internationella pressfrihetsdagen fick ta emot Unescos pressfrihetspris.
– Jag har en stark känsla av att han lever och att han får internationella erkännanden är helt fantastiskt. Det är ett erkännande att han faktiskt är journalist, säger Betlehem Isaak.
Betlehem Isaak har inte hört från sin pappa Dawit Isaak på tolv år.
För henne är Dawit Isaak först och främst pappa, make och en person som älskar ost. Senast hon hade kontakt med honom var 2005 då han släpptes fri under två dagar. Varför och vad som hände sedan är oklart.
– Det är så mycket vi inte vet. Vi måste vara försiktiga när vi pratar om Eritrea och särskilt om alla politiska fångar. Vi får inte spekulera så mycket, säger Betlehem Isaak som bjudits in för att tala på seminariet i Stockholm.
Att växa upp utan sin pappa har varit svårt men det har också gett henne lärdomar som hon menar att hon inte har fått från de universitet hon studerat vid.
– Man kan välja att växa av erfarenheten eller så kan man välja att dränera sig.
Bodil Valero (MP), Martin Schibbye och Jonathan Lundqvist deltog i seminariet om Dawit Isaaks öde.
Journalisten Martin Schibbye, som satt fängslad i Etiopien 2011-2012, har nyligen besökt Eritrea och rapporterat för Blank Spot Project och Expressen. På plats intervjuade han bland annat landets justitieminister Fozia Hashim.
– Hon vet mycket väl vem Dawit Isaak är och hon anser att det är ett levande case. För henne ligger lösningen inom det eritrianska rättssystemet men inte på hennes bord utan på presidentens, säger Martin Schibbye som också var på plats på seminariet.
Eritrea rankas som sämst i världen på pressfrihet enligt Reportrar utan gränser. Det finns inga privata medier och man får inte starta medier. På caféer och barer såg Martin Schibbye däremot sändningar från både BBC och Al-Jazira.
– Internet är väldigt dåligt, som att andas genom ett sugrör, men jag märkte heller inga blockeringar online när jag provade att söka på vissa sajter, berättar Martin Schibbye.
Han förklarar också att landet har börjat släppa in allt fler journalister från utlandet vilket är ett positivt steg från den auktoritära regimen.
– Det är ett underrapporterat land och det behövs betydligt mer bevakning och förståelse om landet och regionen. Det svenska civilsamhället saknas också helt i Eritrea. Kanske skulle Sverige kunna boosta projekt och prova den vägen att nå en lösning för Dawit Isaak.
Jonathan Lundqvist, ordförande Reportrar utan gränser, anser att det inte går att sitta och vänta på ett maktbyte i landet.
– Vad EU och Sverige kan göra är att införa reserestriktioner till Europa för de personer som har kontroll över Dawit Isaaks fall, säger han.
EU-parlamentariker Bodil Valero instämmer. I dag ger Sverige inget riktat bistånd till Eritrea, däremot görs det indirekt genom EU.
– I den bästa av världar kan man använda sig av biståndet för att påverka, men det kanske inte är det bästa. För det kan drabba befolkningen istället för de personer som man vill komma åt, säger hon.
Dawit är säkert en helt annan person nu än för 16 år sedan.
Martin Schibbye menar också att EU måste bestämma sig vad som är slutmålet. Är det att regimen ska släppa alla samvetsfångar, eller är det att regimen ska störtas? Beroende på vad målet är krävs olika verktyg, påpekar han.
Betlehem Isaak är säker på sin sak:
– Vi måste börja prata med dem som styr landet och inte bara prata om dem, det tycker jag ni kan tänka på, säger hon som en passning till svenska regeringen och EU-parlamentet.
– Dawit är säkert en helt annan person nu än för 16 år sedan och därför måste processen påskyndas.
