Pyrande vrede över korruptionen bland makthavare

John Grisham skriver sina kriminaldramer med en lågmält pyrande vrede över hur korruptionen bland makthavare drabbar samhällen och oskyldiga människor.

I Visselblåsaren handlar det om en djupt korrumperad domare i Florida som i åratal låtit en grupp ur ursprungsbefolkningen – Tappacola-stammen – verka under lagens radar i maskopi med en kriminell liga.

Alliansen är livsfarlig för de människor som råkar hamna i deras väg.

Den underliggande energin av verklig upprördhet är Grishams styrka och fungerar som motor för en deckarintrig.

Mindre lyckat är schablonbilderna som staplas på varandra utan liv och det träiga språket, som mister ännu lite i kraft i den svenska översättningen.

Skildrandet av hur den mest brutala typ av brottslighet har kunnat pågå i åratal mitt i det rättssystem som ska bekämpa den är oerhört övertygande.

Men så fort författaren ska ge sig på relationer, känslor och kärlek blir det tunnare, nästan genant.

Som några timmars intelligent underhållning av det stramare slaget går det ändå att läsa Visselblåsaren med visst nöje.