Kamp för kvinnors röster i Zimbabwe

En maktfullkomlig president som planerar att sitta kvar tills han fyllt 99. Bitter maktkamp inom hans parti Zanu-PF om vem som ska ta över efter det — om Robert Mugabe ens lever så länge.

Det är upplägget inför sommarens president- och parlamentsval i Zimbabwe, som plågas av arbetslöshet och utbredd fattigdom.

Fram till den 22 oktober hade bara 13 procent — knappt en miljon — av de röstberättigade registrerat sig inför valet. Det kan delvis förklaras av tekniska problem, men också av en känsla av apati inför den politiska processen i Zimbabwe, som i praktiken fungerar som en enpartistat.

– Många frågar sig varför de ska rösta, vad det gör för skillnad eftersom samma människor sitter kvar. Det betyder ju att det finns en vilja till förändring, frågan är bara hur vi ska lyckas övertyga folk om att de måste vara delaktiga, säger Sakhile Sifelani, som leder organisationen Women in Politics Support Unit (Wipsu), till TT.

Wipsu arbetar för att stödja och öka antalet kvinnliga politiker och beslutsfattare i Zimbabwe. Landet är till stor del ett patriarkalt samhälle, där kvinnor är underrepresenterade i beslutspositioner i offentlig och privat sektor. I parlamentet är 36 procent kvinnor, mycket tack vare ett kvoteringssystem.

För att verkligen stärka kvinnors politiska delaktighet måste arbetet börja på lokal nivå, enligt Sifelani.

– Andelen kvinnor i lokala styren minskade i det förra valet, vilket förutom att vara en förlust för kvinnor är problematiskt eftersom det är där som det faktiskt går att få i genom förändringar gällande kvinnors rättigheter. Det är en långsiktig kamp och många börjar lokalt för att sedan klättra vidare.

Under valet kommer Wipsu att arbeta för att skapa en miljö där kvinnor kan känna sig säkra när de går och röstar, utan rädsla för hot eller trakasserier.

– Vi jobbar för kvinnors rätt att bli valda och rätten för kvinnor att vara väljare. Men för att kunna bli en väljare så måste man först vara en fullvärdig medborgare, medveten om sina rättigheter. Och de rättigheterna måste bli verklighet och inte bara existera på pappret.

En av de mest framträdande kvinnliga makthavarna i Zimbabwe är presidentfrun Grace Mugabe, som lämnat shoppingrelaterade epitet som ”Gucci Grace” bakom sig för att odla sina politiska ambitioner.

För två år sedan blev hon ny ledare för Zanu-PF:s kvinnoförbund, efter det att hon framgångsrikt lett en kampanj för att få bort den dåvarande vicepresidenten Joice Mujuru, som sågs som en möjlig efterträdare till Robert Mugabe. I dagsläget är fru Mugabe inblandad i ytterligare en bitter maktstrid inom det egna partiet kring vem som ska ta över efter den allt mer skröplige 92-årige presidenten.

Zanu-PF har splittrats kring vem som är den bäste kandidaten, Grace Mugabe eller vicepresident Emmerson ”Krokodilen” Mnangagwa som nyligen anklagade presidentfrun för att ha försökt förgifta honom med glass. Grace Mugabes ställning anses allmänt ha stärkts av en nyligen genomförd regeringsombildning, i vilken Mnangagwa fråntogs posten som justitieminister.

Frågan är om den hetlevrade Grace Mugabe, som också anklagas för att ha misshandlat en modell med en elsladd, är den typ av förebild som kvinnoorganisationer som Wipsu hoppas på.

– Det kan inte jag svara på, det är upp till var och en att välja sina förebilder, säger Sifelani diplomatiskt.

– Och om Grace Mugabe är en förebild skulle det ju innebära att fler vill göra precis som hon för att komma till makten. Det som spelar större roll för kvinnors situation är huruvida hon är villig att faktiskt driva frågor om förändring och jämställdhet på riktigt.

Sofia Eriksson/TT