Han halkade in på att jobba med robotar när han började på Volvo.

Håkan Valdemarsson skötte en robot som tryckte fast muttrar i fronten på Volvos lastbilshytt. Han lärde sig att justera och underhålla roboten.

– Vi fick jobbet att gå fort och kunde bygga en buffert, och det gav oss ett behagligt liv på jobbet, säger han.

Han lärde sig så bra att när Volvo skulle bygga en ny hyttmodell – FH – var han med och programmerade 60 robotar.

Produktionen går alltid först

Håkan Valdemarsson

– I början sprang vi mellan robotarna för att få det att fungera. Stressigt och lärorikt.

– Vi lärde oss den hårda vägen och vi lärde av varandra.

Allt eftersom produktionen utvecklats har han lärt sig mer och fått mer avancerade arbetsuppgifter.

I dag ingår han i underhållsgruppen där hytterna sätts samman. 310 robotar sköter huvuddelen av hyttmonteringen på fabriken i Umeå.

De är 60 personer i gruppen och varje gång de ska jobba med en robot behöver de vara tre personer med olika kunskaper – programmering, mekanik samt el och styrsystem.

– Produktionen går alltid först.

Om en robot krånglar så gäller det att få den att fungera fram till natten eller helgen då den kan repareras, säger han.

Håkan Valdemarsson arbetar även med utveckling. Leende berättar han om ”galenskaper” i utvecklingsarbetet.

– Vi automatiserade monteringen av vindrutor med gummilist och snöre. Det var vi ensamma i världen om.

Robotarna på Volvo i Umeå finns i tre storlekar. Den största kan lyfta 500 kilo. De har alla sex axlar och kan röra sig i sex olika riktningar.

– Det är farligast när vi driftsätter dem och provar nytt program och ny mekanik, berättar Håkan Valdemarsson.

Även vid vanlig drift är de farliga att gå nära och därför är alla robotar avskilda från människor.

Håkan Valdemarsson är inte orolig för att robotar och AI – artificiell intelligens – ska ta över världen.

Han konstaterar att det faktiskt bara är att stänga av strömmen så stannar robotarna.

För unga i dag är det svårt att etablera ett liv när det mest finns bemanningsjobb

Håkan Valdemarsson

När han började på Volvo Lastvagnar kändes det som han kom hem. Industrijobb passar honom. Och då var Volvo en trygg och bra arbetsplats, enligt honom.

– Så är det inte längre. För unga i dag är det svårt att etablera ett liv när det mest finns bemanningsjobb, säger han.

Håkan Valdemarsson har fått erbjudanden från andra arbetsgivare och tackat nej till dem.

Han är övertygad om att han blir kvar fram till pension.

En arbetsdag med Håkan Valdemarsson

06.30 Börjar arbetsdagen

Börjar. Går igenom om det varit problem med någon robot. Roboten som nitar ihop golvet med fronten har stått stilla under natten. ”Vi är osäkra på vilken slags fel det är. Kanske mekaniskt.” Skickar arbetsorder till ABB för lagning.

07.30 Kaffepaus

Kaffe och mackor med underhållsgruppen.

07.48 Möte med automationsgruppen

Möte med auto­mationsgrupp för att definiera hur en ny robot och styrsystemet ska fungera tillsammans. Följs av möte om kvalitetsbrister.

10.00 Lunch

Lunch. Har med sig blomkålssoppa.

10.30 Möte Kompetenscentrum

Möte med Kompetenscentrum i Umeå, där Volvo, Universitet och ABB ingår. Samarbetet är inne i en projektfast just nu, med många – och långa möten. Det här pågår resten av arbetsdagen.

16.30 Slut

Slut för dagen.

Om Håkan Valdemarsson

Ålder: 52 år.

Gör: LTS – local technical specialist. Jobbar med reparation och programmering av robotar.

År i yrket: Sen 1985 på Volvo Lastvagnar i Umeå.

Lön: Runt 32 000 kronor i månaden – ”helt ok med tanke på min utbildning”.

Utbildning: Gymnasiets bygg- och anläggningslinje. Och kurser på jobbet, bland annat grundkurs i programmering och en kurs i automation.

Bästa med jobbet: ”Ganska fritt och flexibelt och att jag ofta ställs inför helt nya problem.”

Sämst: ”Stress och att det kan vara oklart vad jag ska göra och då får jag göra besvärliga prioriteringar själv.”

Om han inte hade det här jobbet: ”Kanske på mattläggningsfirman som pappa och jag planerade att starta.”