”Vinnarna tjänar 4 500 kronor mindre än förlorarna”

Med jämna mellanrum gör någon i den offentliga debatten gällande att kvinnor är ikapp män.

Det kan alltså verka som om jämställdhetsarbete inte längre är nödvändigt. Och visst vore det verkligen skönt om vi plötsligt fick beviset på att så var fallet.

Det senaste exemplet i raden är en ny LO-rapport som fått stor spridning i medierna under rubriken Kvinnor vinnare i löneracet.

Jag blev uppriktigt glad när jag läste denna rubrik och tänkte att äntligen händer det något.

Det visade sig dock att ”vinnarna” enligt denna rapport fortfarande har 4 500 kronor lägre lön i månaden än ”förlorarna”. Vinsten i racet visade sig vara att kvinnors löner ökat 300 kronor mer än mäns sedan förra året.

300 kronor i månaden. Jämfört med 4 500 kronor. Om det är vinsten vill jag nog hellre tillhöra förlorarna i 15 år till, tills vinnarna är ikapp förlorarna i medellön.

Nåväl, det klart att en ska glädjas över varje litet steg i rätt riktning

Nåväl, det klart att en ska glädjas över varje litet steg i rätt riktning. Därför läste jag med intresse LO:s rapport.

Inte minst för att jag själv var med i planeringen av den avtalsrörelse som nu gett detta glädjande utfall.

Rapporten visar att lönerna ökat mest bland tjänstemännen och att de kvinnodominerade yrkena som grundskollärare, socialsekreterare, sjuksköterska i äldresjukvård och barnmorskor fått mest procentuellt. Ja, äntligen värderas dessa fantastiska arbetsinsatser i människans tjänst lite bättre!

Men – det finns ett stort men – de tjänar 23 procent mindre än de tjänstemannagrupper som arbetar i den finansiella sektorn eller i tillverkningsindustrin.

Det är fortfarande lika värdediskriminerande och fel!

Sannolikt hade inte heller utfallet blivit så bra om inte staten trätt in till lärarnas försvar och om inte sjuksköterskor och socialsekreterare haft de så kallade marknadskrafterna i ryggen.

Om inte detta ska bli en engångshändelse gäller det att insikten om den svenska modellen för lönebildning inte ensam kan justera det stora lönegapet mellan kvinnodominerade och mansdominerade sektorer, växer och åtgärdas.

Detta hade aldrig hänt om inte Kommunal, med avtalssekreterare Lenita Granlund i spetsen, hade stått på sig och vägrat att gå med i LO-samordningen

Det mest anmärkningsvärda i LO:s rapport är dock vad som hänt bland arbetarna. Män på den privata arbetsmarknaden har ökat sina löner med 4,1 procent medan undersköterskorna i äldreomsorg har fått en ökning på 6,1 procent.

Detta hade aldrig hänt om inte Kommunal, med avtalssekreterare Lenita Granlund i spetsen, hade stått på sig och vägrat att gå med i LO-samordningen, som ville avvisa undersköterskesatsningen och få med Kommunal i en samordning med låglönesatsning.

Utfallet visar att det är viktigare att angripa att kvinnodominerade yrken är värdediskriminerade än att göra låglönesatsningar för alla oavsett jobb.

Egentligen är Kommunal den enda organisationen som av egen kraft, visserligen med verbalt stöd av IF Metall, klarade av att förhandla fram en satsning på en stor värdediskriminerad grupp utan att ha uttalat stöd av staten eller marknadskrafter i ryggen.

Det skrämmande är att om inte motparten SKL insett att detta var nödvändigt, och Medlingsinstitutet blivit indraget, så hade det inte varit möjligt.

Det är hög tid att vi inser att vår lönebildningsmodell inte med automatik klarar av att hantera de stora löneskillnader som finns mellan kvinnodominerade och mansdominerade sektorer

Medlingsinstitutet hade varit tvunget att förhålla sig till sina instruktioner om att ingen får runda märket, vilket omöjliggjort undersköterskesatsningen.

Som sagt: Det är hög tid att vi inser att vår lönebildningsmodell inte med automatik klarar av att hantera de stora löneskillnader som finns mellan kvinnodominerade och mansdominerade sektorer.

Därför föreslår Feministiskt initiativ att Medlingsinstitutet får nya instruktioner, där uppdraget blir att stimulera parterna att skapa jämställda löner.

Vi menar också att små kvinnotäta branscher kan behöva stöd från andra för att klara av utjämningen.

Feministiskt initiativ föreslår därför också att en jämställdhetsfond inrättas.