Vård och omsorg efter behov och inte plånbok har varit en socialdemokratisk paroll som haft stor tilltro och som har bäddat för många valframgångar.

Men när nu rubriker om nedlagda förlossningskliniker, vårdcentraler utan fasta läkare, sjuksköterskeflykt och patienter i korridorer toppar tidningarna och deras webbsidor har emellertid det socialdemokratiska partiet stått handfallet.

Samtidigt har att det blivit allt tydligare att den borgerliga strategin baserad på privatiseringar och vårdvalsreform är ett misslyckande.

Skyltfönstret i form av den styrande borgerliga alliansen i Stockholms läns landsting har lyckats göra Stockholms sjukvård till dyrast i landet.

Borgarnas slöseri med skattemedel genom ett kostnadsdrivande ersättningssystem och katastrofbygget Nya Karolinska har visserligen givit gratis politiska poänger för socialdemokratin.

Men sjukvårdspolitik måste också bygga på egna idéer.

Alternativen till privatiseringar i kombination med de krav som ställs på alltmer avancerade behandlingar och större befolkning medför att det framstår som alltmer nödvändigt att utveckla en ny strategi för sjukvården.

När den offentligt drivna sjukvårdens förtroende hos allmänheten sjunker kommer annars privata och egenfinansierade lösningar att skjuta i höjden.

Något som både splittrar samhällets resurser av sjukvård men framför allt minskar viljan att betala för den gemensamt finansieras sjukvården.

Att tillsätta den politiskt kompetenta men oerfarna Gabriel Wikström som minister efter valet 2014 var ett misstag.

Sjukvårdsministerposten utgör visserligen inte sjukvårdens maktcentrum i ett system med regionalt självstyre, men att ge området till en politiker utan erfarenheter från sjukvårdsområdet, och dessutom kombinera det med portföljerna folkhälsa och idrott, visar att statsminister Stefan Löfven inte förstod den betydelse som sjukvårdsfrågorna har hos väljarna.

När Gabriel Wikström av personliga skäl valde att kliva av ministerposten fanns möjligheten för Stefan Löfven att lyfta fram och prioritera sjukvården.

I stället valde han att utöka socialförsäkringsminister Annika Strandhälls portfölj så att den blivit näst intill omöjlig att hantera.

I höstbudgeten finns en välkommen satsning på 5,5 miljarder till vården. Tyvärr visar styrningen av dessa pengar på fortsatt visionstorka när det gäller vårdens framtid.

För några år sedan presenterade Göran Stiernstedt på uppdrag av regeringen utredningen ”Effektiv vård” som blivit socialdepartementets stöttepelare runt framtidens vård.

En av utredningens korrekta slutsatser är primärvårdens roll i vårdkedjan måste stärkas och i budgeten finns satsningar på förstärkt vårdgaranti och kompetensförsörjning i primärvården.

Men utredningen innehåller långt ifrån lösningen på sjukvårdens alla problem och Socialdemokratin har fortsatt hemläxan kvar.

Socialdemokratisk jämlik vårdpolitik måste åter lyfta regionfrågan och specialistvårdens organisering måste diskuteras nationellt.

Vikten av fungerande akutsjukhus runt om i landet måste balanseras med den kvalitetshöjning viss samling av ingrepp kan ge.

Miljardregnet över vården måste enbart vara en första satsning och satsningarna på vårdpersonalens löner och arbetsmiljö måste byggas på under år framöver.

Med mindre än ett år kvar till valet är det dags för Socialdemokraterna att prioritera sjukvårdsfrågorna på riktigt.

Annika Strandhäll med en av regeringens största portföljer borde få en ministerkollega som på heltid kan ta sig an sjukvårdsfrågorna.