Kriget mullrar fram genom den nya prosan

Erik tar rygg på sin storasyster Anna på flykt genom skogarna mot en utlovad räddning vid Smålands kust, i ett Sverige som trasats sönder av inbördeskrig i Jerker Virdborgs nya roman Sommaren, syster.

Allt är kaos, fraktioner som strider mot varandra, en civilbefolkning på flykt.

Ingemar far söderut från arbetet i hamnen i Gävle och tar värvning i internationella brigaden i kamp mot Francos fascister.

Det är 1930-tal i Anna Jörgensdotters Solidärer och högerextremismens despoter hotar att överta hela Europa och vänstern samlar sig i en solidarisk motoffensiv men krossas mellan Stalin och Franco.

Två helt olika krig, ett påhittat men likt Syriens kaotiska inferno, ett verkligt historiskt men med påhittade människor med påhittade inre liv.

Och bara två av en hel rad krig som mullrar fram genom den svenska prosan denna höst.

Verkliga och skapade, men nästan aldrig just de krig som faktiskt pågår i dag – inte om Syrien, om gummibåtarna på Medelhavet, eller lägren i Ungern – kanske av rädsla för att anklagas för att stjäla och profitera på andras lidande.

Torbjörn Flygt tar i sin nya roman Flyktväg den repressiva flyktingpolitiken i Östeuropa som utgångspunkt för en nära-framtidsdystopi om krig i Europa med just flyktingfrågan som startpunkt.

Ja, vapnen skramlar, bomberna faller och människorna flyr för sina liv i den svenska samtidsprosan just nu.

Medan Ellen Mattson i sin nya roman Tornet och fåglarna går tillbaka till anfallet mot Marstrand 1719 och gräver i gåtan kring varför den svenske kommendanten Henrich Danckwardt kapitulerade till danskarnas styrkor.

Anne Swärd och Sigrid Combüchen vänder sig i sina höstromaner till andra världskriget, skildrar kvinnor som flyr krigets Europa och hamnar i Sverige.

Ja, vapnen skramlar, bomberna faller och människorna flyr för sina liv i den svenska samtidsprosan just nu.

Författarna tycks ha slutat sitta still vid de borgerliga middagsborden, som att allt för mycket omvärld trycker på för att de ska kännas rimligt att ge sig hän åt att iaktta skiftningarna i ångesttillstånden hos den svenska medelklassen.

Det går inte längre att värja sig, tryggheten känns inte trygg längre. Krigen kryper närmare genom alla de som flytt dem och kommit hit.

Men också genom den skrämmande känslan av att ett fascistiskt maktövertagande i Europa, liknande det som Anna Jörgensdotter skildrar i Solidärer, skulle kunna hända en gång till, just precis nu.

Känslan av att det är dags att förbereda sig, i alla fall mentalt, på att det kanske inte alltid kommer att vara Dom som drabbas, en dag snart kan det vara Vi.