Avdragsrätt för fackavgift återinförs, en missräkning för arbetarhatet i SD
Att avdragsrätten för fackavgiften återinförs visar den djupa avgrunden mellan de demokratiska rödgröna partierna och högerpartiet Sverigedemokraterna som aktivt verkar för att försvaga fackföreningarna, skriver Arbetets politiska redaktör.
Avdragsrätten för fackavgiften återinförs nu av den rödgröna regeringen. Det finns med i den uppgörelse man slutit med Vänsterpartiet om den budget för 2018 som läggs fram inom kort.
Det här är naturligtvis en god nyhet för alla som är medlemmar i facket – arbetsgivaren har ju alltid haft rätt att dra av sin medlemsavgift och äntligen blir förhållandena jämbördiga mellan arbetsgivare och arbetstagare – men framför allt är den återinförda fackavgiften ett bevis för den avgrundsdjupa skillnaden mellan högerpartiet Sverigedemokraterna och riksdagens demokratiska rödgröna partier.
Avdragsrätten för fackavgifter togs nämligen bort av Alliansregeringen med Sverigedemokraternas aktiva och drivande stöd.
Arbetsgivarnas medlemskap i arbetsgivarorganisationer blev dock fortsatt skattefria, även det med SD:s aktiva och drivande stöd.
Det här var en av de första sakfrågor där Sverigedemokraterna så tydligt ställde sig på högerns sida.
Det skulle komma fler, men detta var under den period när Sverigedemokraterna fortfarande försökte segla under falsk flagg och kalla sig ”arbetarparti”.
Tyvärr säger det något om samhällsstämningens förändring att Sverigedemokraterna inte längre ens ids låtsas som att man företräder arbetare i politiska sakfrågor.
Så är till exempel SD:s omsvängning i frågan om vinstuttag ur välfärden inte så mycket en fråga om värderingar i sakfrågan.
Att ställa sig på riskkapitalisternas sida och propagera för att de ohämmat och utan något som helst tak ska få föra ut svenska arbetares skattepengar till Caymanöarna och skatteparadis, som är Sverigedemokraternas nuvarande ställning, är helt enkelt ett resultat av att det inte kostar så mycket för Sverigedemokraterna att numera öppet och utan skygglappar ställa sig på högerns sida.
Arbetares röster räknar partiet med att säkra genom att i stället hänge sig åt partiets huvudsyssla: att driva hat mot invandrare och de demokrater som partiet gärna buntar ihop i den grupp de givit epitetet ”PK-eliten”.
Som Arbetet nu visar har det på vissa håll i landet varit en lyckad taktik från Sverigedemokraterna.
Det är därför partiet kan få vissa LO-arbetares röster trots en sakpolitik som så tydligt tillhör extremhögern.
Inför valet 2018 är det därför av yttersta vikt att driva arbetares frågor på två plan, dels i politiska sakfrågor som gynnar arbetare, dels i frågor som visar att denna linje, att gynna arbetstagares rättigheter, inkomster och arbetsvillkor inte står i strid med demokrati eller uppfattningen av alla människors lina värde utan att demokrati och övertygelsen om alla människors lika värde är en förutsättning för att kunna värna arbetstagares rättigheter, inkomster och arbetsvillkor.
Att återigen göra fackavgiften avdragsgill är ett steg på denna nödvändiga linje.
