FN-rapportör: ”Få ljuspunkter i Iran – trots att sanktionerna hävts”
Tortyr, misshandel och övergrepp tillhör vardagen för oppositionen i Iran även efter att sanktionerna mot landet har hävts.
– Jag önskar att jag kunde säga att det blivit bättre men det har det inte, säger Asma Jahangir, FN-rapportör för mänskliga rättigheter som förra veckan gjorde ett kort besök i Sverige.
Intervjuerna avlöser varandra. Schemat är hektiskt. Dagen efter Arbetet Global träffar henne ska hon hem till Pakistan där hon lever under livvaktsskydd för sitt arbete för mänskliga rättigheter.
HÄR FINNS DEN ENGELSKA VERSIONEN AV ARTIKELN
– Sverige är ett vackert land men det är inte därför jag kom hit, säger hon precis efter att hon slagit sig ned i hotellsoffan i centrala Stockholm.
Dagen innan intervjun träffade hon Sveriges utrikesminister Margot Wallström och flera människorättsorganisationer. Syftet är att samla in information och knyta band som ska ge Asma Jahangir en bild av hur mänskliga rättigheter utvecklas i Iran.
Trots att sanktionerna lyftes förra året ser det inte särskilt ljust ut.
– Alla som kritiserar regeringen tar en risk, till och med om man framför en mild kritik mot regeringen så kan man råka illa ut, säger hon.
– Särskilt facken har blivit hotade, fortsätter hon. Många fackligt aktiva är fängslade och vi har haft flera kontakter med myndigheterna om det.
Iran är ett av världens värsta länder att organisera sig fackligt i. Aktivister har misshandlats, torterats och dödats. Fria fackföreningar är förbjudna i landet vars säkerhetstjänst systematiskt övervakar internet.
Trots det så säger Asma Jahangir att den iranska staten ändå inte kan kontrollera eller styra det civila samhället.
– Det är omöjligt. Trots allt finns det begränsningar för vad staten kan göra, säger hon.
Under ytan finns ett stort missnöje.
I flera städer har lärare, sjuksköterskor och bussförare organiserat strejker mot regimen.
Men kraven på ökad frihet motarbetas av regeringen och det finns en religiös konservativ falang som vill se ännu större inskränkningar.
I maj hölls presidentval i landet. Den sittande president Hassan Rohani vann men utmanades av presidentkandidaten Ebrahim Raisi som beskrivs som ännu mer konservativ.
Förra året meddelade både EU och USA att de skulle häva sanktionerna mot Iran.
Företag i Sverige och flera andra länder såg chansen att komma in på en ny marknad i landet som har en lika stor befolkning som Tyskland, drygt 80 miljoner.
I februari i år reste den svenska statsministern till Iran med en stor delegation där många svenska företag ingick. Flera svenska näringslivsrepresentanter uttryckte en förhoppning om att handeln på sikt skulle kunna bidra till stärka en demokratisk process i landet.
Asma Jahangir säger att handel bidrar till att stärka lokalbefolkningen.
– Företag har dock ett stort ansvar. Jag har inget emot att företag vill göra en vinst, men vinst på bekostnad av mänskliga rättigheter är inte bara omoraliskt utan även olagligt.
Hon säger att det är svårt att avgöra om svenska investeringar i Iran är till för- eller nackdel för mänskliga rättigheter.
– Det har funnits tillfällen i historien då det har gynnat demokratiseringen, men även tillfällen då handeln endast stärkt regeringen och inte folket. Allt beror på hur företagen som kommer utifrån agerar och om de lyckas undvika att bli gisslan hos regeringen.
MINISTERNS BALANSGÅNG MELLAN HANDEL OCH MORAL
USA:s förre president Barack Obama var den som sydde ihop kärnenergiavtalet med Iran som ledde till att sanktionerna mot landet släpptes.
Tongångarna från nuvarande presidenten, Donald Trump, är annorlunda. Han har markerat tydligt att han ser Iran som ett stort hot och är beredd att agera.
Som FN-rapportör får inte Asma Jahangir uttala sig om politiska frågor men hon säger att hon ser det iranska folket som ett högt kulturellt stående men att folket har haft oturen att ledas av en regering som konsekvent brutit mot mänskliga rättigheter.
– Sånt kan hända även i demokratier, vilket är väldigt olyckligt. Människor har trots allt möjlighet att ta ödet i sina egna händer och förändra sin situation, men i Iran är det politiska systemet sådant att stryper alla sådana initiativ.
LÄS OCKSÅ