Regeringens idé med snabbspåren var att nyanlända med kompetens inom bristyrken snabbare skulle komma i jobb. I dag finns 14 snabbspår, där fack, arbetsgivare och Arbetsförmedlingen hjälps åt med språkträning, validering, utbildning och praktik. Spåren gäller ett 30-tal yrken.

Men parternas förhoppningar har grusats. Det som skulle gå snabbt har ofta blivit segdraget. Arbetsförmedlingen har inte fått fram rätt deltagare och inte heller så många som parterna förväntat sig.

Det framkommer i en ny rapport om parternas syn på snabbspåren för kockar, lärare och ingenjörer. Bakom rapporten står Rådet för integration i arbetslivet (Ria), som drivs av arbetsmarknadens parter.

– Arbetsförmedlingen har presenterat siffror, men sedan har de inte varit tydliga med att de inte är praktiskt användbara. Parterna har tänkt ”jaha, finns det så här många”, men det har inte alltid gått att leta reda på individerna bakom statistiken, säger journalisten och rapportförfattaren Annika Hamrud.

Hon konstaterar:

– Det är uppseendeväckande att Arbetsförmedlingen inte haft bättre verktyg.

Arbetsmarknadens parter har enligt dem själva stått beredda med insatser, men blivit besvikna över att så få dykt upp.

”Vi har riggat ett system som kan ta emot de nyanlända kockarna, men de kommer inte. Vi vet inte varför. Vi är tydliga mot Arbetsförmedlingen att det finns en överenskommelse och att det här är spelplanen. AF:s lever inte upp till de förväntningar som vi hade.” säger Marina Nilsson, ombudsman på Hotell- och restaurangfacket, i rapporten.

I en egen rapport skriver Arbetsförmedlingen att man inte gjort sig det man lovat.

Enligt branschen behövs 5 000 nya kockar per år. Totalt har 136 kockar deltagit i snabbspåret från början av 2016 till mars 2017. 35 procent var i jobb 13-15 månader efter snabbspåret.

Rapportförfattaren Annika Hamrud beskriver bristen på kockar som en bromskloss för tillväxten i branschen.

– Scandic behöver kockar, deras verksamhet faller på det. De vill bygga fler hotell men måste ha en restaurang, har de inte en bra kock kan de inte expandera.

På samma gång vill de flesta av aktörerna fortsätta med snabbspåren. Visitas Public Affairs-chef säger i rapporten: ”Det är en riggad modell som skulle fungera perfekt om vi bara fick rätt personer dit. Den springande kritiken från parterna mot Arbetsförmedlingen är att de inte har levererat det som överenskommits.”

Snabbspåret för lärare och förskolelärare har fungerat bättre än de för kockar och ingenjörer. Över 700 har deltagit. Här fanns redan ett system på plats – utländska lärares vidareutbildning (ULV). Därtill har parterna tagit fram en lösning där nyanlända får arbetsmarknadsutbildning på arabiska, för att de ska komma närmare en lärartjänst parallellt med svenskstudierna.

Men när det gäller snabbspåren där ingenjörer ingår har det, som för kockarna, varit svårt att få fram deltagare. Och de små elverken runtom i landet där behovet av elingenjörer är stort tvekar arbetsgivarna eftersom det är nytt för dem att anställa utanför den närmaste kretsen, berättar Annika Hamrud.

Ett gott exempel som nämns i rapporten är det så kallade Jobbsprånget, som aldrig blivit ett formaliserat snabbspår. Här är det inte Arbetsförmedlingen som ska hitta kandidater, istället är det Sveriges Ingenjörer och arbetsgivarorganisationen för kommunala bolag – Pacta, som ordnar praktik på fyra månader med handledning för nyanlända ingenjörer. 30 personer var med i första omgången 2016, 75-80 procent av dem fick jobb direkt. Målet är att komma upp i 1 000 platser per år.

I Arbetsförmedlingens egen rapport om snabbspåren från i maj konstaterar myndigheten att den nu tagit flera steg mot förbättring. Man jobbar mer med att kartlägga de nyanländas kompetenser och har tätare kontakter med arbetsmarknadens parter. Myndigheten har också startat sajten jobskills.se, för att asylsökande i ett tidigt skede ska kunna skapa ett cv på sitt modersmål och få det översatt samt råd kring valideringen. Ett hinder är samtidigt myndighetens organisation, påpekar Annika Hamrud.

– Jag tror att det delvis handlar om att de har decentraliserat. Det sitter handläggare på olika orter som förväntas kunna alla yrken. Det är det uppenbart att de inte kan.

På det stora hela upplever Annika Hamrud, trots allt, en stor optimist hos parterna. De vill fortsätta med snabbspåren.

– Även om inte alla snabbspår har varit framgångsrika i ett första skede så tycker jag att det har väckts ett engagemang.