Klimatpengarna som blir träd i Tanzania

Eftermiddagen är het men bönderna som samlats utanför Fraisca Stevens hus verkar inte störas av solen. De ingår i byns spar- och lånegrupp.

– Vi beslutar om lån till dem som vill starta små jordbruksföretag, berättar Fraisca Steven.

Hon är en av bönderna i området Kagera, Tanzania, som planterar träd för klimatkompensering. Hon och hennes make flyttade till det bergiga området runt staden Kayanga 1996 eftersom de kunde få mer mark för pengarna än vid Victoriasjön där de bodde innan.

Fraisca Steven är tystlåten och stillsam och väger sina ord noga innan hon talar. Hon visar stolt upp sin välskötta fruktträdgård på baksidan av huset. Här planterade hon för sex år sedan runt 50 avocadoträd.

– Jag hoppas att de snart ska ge frukt till både mat för oss och för försäljning. Det blir kanske i år, säger hon.

Redan nu bidrar träden ändå till att förbättra skördarna från hennes och maken Steven Augustins odlingar. De har skapat ett fördelaktigt mikroklimat genom att ge skugga och dämpa vindarna. Rötterna håller kvar näringsämnen och fukt i jorden och löven erbjuder kompost.

Erik Larsson: En flygande synd

Global

Fraisca Steven har utöver avokado också planterat mangoträd och mellan träden växer bland annat majs, bananer, kaffe, potatis och ananas. Parets mark består sammanlagt av bara en knapp hektar land. Det är så det ser ut för många bönder i Tanzania, deras lotter är små och allt arbete sköts manuellt.

Ungefär sju timmar om dagen arbetar Fraisca Steven med sina odlingar. Kaffe och bönor säljs till två olika kooperativ för vidareförsäljning och majs och potatis säljer hon själv på den lokala marknaden.

För de extra inkomsterna kan de köpa mat och mediciner och betala utgifter förknippade med barnens skolgång. Fraisca Steven har fem barn mellan 6 och 20 år, två flickor och tre pojkar. Alla går i skolan och den äldste har börjat på college i Bukoba och studerar samhällsutveckling. Utbildning är gratis i Tanzania men skoluniformer och material kostar pengar.

Om barnen också vill bli bönder så småningom vet Fraisca Steven inte.

– Om de går vidare och skaffar sig högre utbildning så kanske de vill göra något annat sedan. De måste få välja själva, säger hon försiktigt.

Utöver att få alla barnen att gå färdigt skolan hoppas hon att så småningom kunna bygga ett större och bättre hus. Kanske kan hon och maken också få råd med en motorcykel.

Vad tänker hon då om att träden hon planterat bekostats genom klimatkompensering för utsläpp av koldioxid?

Hon svarar först med att berätta om vilka kunskaper hon, genom projektet, fått om klimatförändringarna; att de planterade träden tar upp koldioxid från luften. Men vad tänker hon om att hennes möjligheter att förbättra sina odlingar och sitt liv hänger på att andra smutsar ner?

– För mig är det bra, konstaterar hon med lite eftertanke, och skuggan av ett leende över sitt annars allvarliga ansikte.

Clement Mtui är assisterande projektkoordinator för Emiti Nibwo Bulora-projektet. Han berättar att sammanlagt 774 bönder i området deltar. De är i organiserade i mindre grupper som går utbildningarna för att bli certifierade tillsammans och sedan stöttar och hjälper varandra. Kontrollen av dem som certifierats för att delta är strikt och utbetalningen sker i omgångar.

För att få den första måste halva den planerade trädodlingen ha skett och innan andra utbetalningen ska hela ytan vara planterad och 90 procent av träden måste ha överlevt, annars får man återplantera.

Femte året mäts trädets tjocklek i brösthöjd och är den inte tillräckligt omfattande hålls nästa utbetalning inne. Efter tio år får man de sista pengarna, och då är trädens nytta och värdeökning för innehavarna i sig en garanti för att de kommer få stå kvar.

En av de andra bönderna i området som odlar träd för klimatkompensering är Leonidas Kahima.

Han har tillsammans med sin hustru Lena lite större mark än Fraisca Steven, runt 2,5 hektar, och de har fyra barn mellan 3 och 11 år. För sex år sedan kom han med i en av projektets trädgrupper och fick lära sig om klimatförändringar och trädplantering. Nu har han planterat snabbväxande träd runt sina odlingar, vilket bidrar till att dämpa vinden.

– Förut kunde bananplantorna blåsa omkull, berättar Leonidas Kahima.

Han har även anlagt ett sammanhängande trädplantage på en hektar i en sänka nedanför huset. Favoritträden är de som växer fortast, säger han.

Nu är Leonidas 45 år gammal och träden ska växa i ungefär tjugo år till innan de kan säljas som timmer. Ett enda fullvuxet träd kan ge 500 000 tanzaniska schilling, vilket motsvarar 2000 kronor – mycket pengar i ett land där den genomsnittliga årsinkomsten ligger på runt 16 000 kronor.

– Träden är min pensionsfond, säger Leonidas Kahima.

Eva-Lotta Hultén