Laservapnet var osäkrat. Jag låg bakom en kartong och avvärjde robot-arméns attacker mot den mänskliga civilisationen.

I min barndoms källare reste jag mellan stjärnor, flög svävare och sköt sönder robotar.

Jag trodde att min fantasi var tyngdlös och fri. Att det som fanns i huvudet skulle stanna där och aldrig bli verklighet.  I dag vet jag bättre.

Förr var svävare endast fantasier i barns och galna vetenskapsmäns hjärnor – i dag finns prototyper på flygande bilar och på våra vägar rullar självkörande bilar.

Förr var robotar mest rullande soptunnor på film – i dag håller de på att bli arbetskraft inom vård och övervakning.

Jag läser en lång CNN-artikel om det lilla emiratet Dubai vid Persiska viken.

Landet håller nu på att utrusta sin poliskår med robotpoliser. 2030 är det tänkt att 25 procent av kåren ska bestå av robotar.

Nyheten kommer i en tid då ryska forskare dessutom meddelat att de lärt robotar att skjuta med pistoler.

Nu är det inte riktig så man tänkt sig det i Dubai. Där ska polisrobotarna vara obeväpnade och med sina nio inprogrammerade språk kunna ge service till dem som ska betala böter eller ställer olika frågor.

Till en början är det tänkt att roboten främst ska posteras i köpcentrum, men vad händer sen? Ingen vet.

En falang talar om världens undergång. Artificiella intelligenser som blir smartare än vi och förgör oss om vi hamnar i deras väg. Det är farhågor som uttryckts av fysikern Stephen Hawking, entreprenören Elon Musk och den svenska kosmologen Max Tegmark.

En annan falang hoppas på en arbetsfri vardag. Att vi i framtiden ska kunna ägna oss mer åt varandra och mindre åt att jobba. Enligt en uppskattning av den globala konsultfirman McKinsey har 1,1 miljard människor arbeten som helt skulle kunna ersättas med modern teknik.

En tredje falang hävdar att människor alltid hittat nya jobb då ny teknik rationaliserat bort gamla arbeten. När ångmaskinen kom trodde många att jobben skulle ta slut, men vi började i stället göra andra saker.

Hur framtiden blir kan vi bara fantisera om.

Jag tänker att det är klokt att inte tro på dem som med tvärsäker stämma påstår sig veta vad som kommer att hända. Men det är också klokt att inse att barndomens fantasier kan bli verklighet fortare än vi anat.