– De är alltid kvinnor, de bor ofta i mycket små bostäder tillsammans med sin familj och börjar jobba tidigt på morgonen och fortsätter till sent på kvällen, säger Brinda Devi Kamaraj som är koordinator för den indiska människorättsorganisationen Cividep.

Kvinnornas uppgift är oftast att sy detaljer på skornas överdel. De får motsvarande en krona per sko.

För fler globala nyheter – följ oss på Facebook

Varje år produceras 24 miljarder skor i världen. Många av skorna som säljs i Sverige av kända märken som Ecco, Diechmann, Clarks och Eurosko har producerats i Asien. Många gånger under tveksamma arbetsvillkor.

I Indien är det vanligt att delar av produktionen förläggs i hemmiljö.

– Kvinnor tar emot material från mellanhänder och sitter och syr hemma. De hinner sy delar till mellan 15 och 20 skor per dag, säger Brinda Devi Kamaraj och säger att en vanlig ersättning för ett ”heltidsarbete” är cirka 400 svenska kronor i månaden.

Hennes jobb är att hålla kontakten med kvinnorna som syr skorna i området kring staden i Ambur, i delstaten Tamil Nadu i södra Indien. De senaste veckorna har hon dock rest till flera europeiska länder tillsammans med sin generalsekreterare Gopinathan Kunhithayil Parakuni för att berätta om skoarbetarnas villkor.

– Deras arbetsmiljö har inte uppmärksammats lika mycket som inom textilindustrin. Där har företagen gjorts vissa förbättringar, säger Gopinathan Kunhithayil Parakuni.

Arbetet Global möter representanterna för Cividep i Stockholm, där de är på plats för att bland annat träffa företrädare för skoföretag och fackliga organisationer

Att skotillverkarna lägger ut sin produktion till hemmiljöer gör att de anställda inte omfattas av vare sig socialförsäkringar och arbetsmiljöregler. Priserna kan dessutom hållas nere. Det är också vanligt med barnarbete, att de unga hjälper mamma att sy skorna, berättar Gopinathan Kunhithayil Parakuni.

I deras region i södra Indien bedömer han att det finns cirka 10 000 hemarbetare och i hela Indien rör det sig om mer än ett par hundra tusen, bedömer han.

Hur omfattande hemarbetet är dock svårt att säga. Företagen vill inte släppa information om vilka som anlitas och därmed försvåras granskning. I Indien är dessutom facken svaga inom exportindustrin.

– Där gör arbetsgivarna allt för att motverka facklig organisering. Det är rädda för strejker. Inom andra branscher, som järnvägen, offentlig sektor och finansbranschen är facken ganska starka men i exportindustrin ser det annorlunda ut, säger han.

Kemikalier används för att färga eller göra skinnet mjukt och hållbart, men arbetarna saknar ofta skyddsutrustning. Foto: GMB Akasch

Ett annat problem är villkoren med de som jobbar på garverier och hanterar läder.

– I den tillverkningen används många kemikalier och ofta saknas skyddsutrustning.

Resultatet blir ofta att arbetarna utvecklar svåra allergier och lung- och hudsjukdomar. Då skinnet behandlas används stora mängder krom för att färga lädret.

– Kemikalierna rinner också ut i vattnet och påvera människor som bor nära garverierna, säger Gopinathan Kunhithayil Parakuni.

2014 gjorde organisationen Fair action en granskning av de fyra största skobutikskedjorna i Sverige som visade att ingen av dessa kontrollerade arbetsmiljön på garverierna som oftast ligger i Asien.

LÄS OCKSÅ: Ecco-leverantör bryter mot lagen