Är Älmhult landets farligaste kommun för anställda?

#dinarbetsmiljö Ett furubord i ett trångt personalrum på äldreboendet Nicklagården i Älmhult. Runt bordet sitter undersköterskor i färgglada arbetskläder och pustar ut efter att ha serverat frukost till de äldre – och pratar om hot och våld på arbetsplatsen.

– Det kan handla om att någon blir slagen, sparkad eller riven, berättar Mira Vender som jobbat på boendet i 16 år och varit skyddsombud i ungefär fyra år.

Ingrid Gunnarsson som har jobbat i över 40 år i den småländska äldrevården fyller i.

– Jag tror att det beror på att det blivit så stressigt. Vi är för få helt enkelt.

Att platsen för samtalet är just Nicklagården är ingen slump. Älmhult sticker nämligen ut i statistiken, och Nicklagården sticker ut i Älmhult.

Arbetet har granskat anmälningar om allvarliga olyckor och tillbud för kommunanställda. Vi har gått igenom alla anmälningar till Arbetsmiljöverket sedan januari 2015. Den kommun som överlägset toppar listan är Malmö som ligger långt över både Stockholm och Göteborg.

Stora skillnader mellan kommunerna gällande anmälningar

Arbetsmiljö

Men jämför man antalet anmälningar med hur många som faktiskt jobbar i kommunen träder en annan bild fram.

Nummer ett på listan blir då småländska Älmhult, precis på gränsen till Skåne. En välmående järnvägsort, känd för strävsamhet och entreprenörskap. Det var här Ingvar Kamprad 1953 la grunden till Ikea, något som fortfarande totalt dominerar orten med Ikea-museum, Ikeahotell och gigantiska kontor och lager. Härifrån har 72 allvarliga olycks- och tillbudsanmälningar kommit in sedan januari 2015. 31 handlar om fysiskt våld eller hot.

Som jämförelse kan man ta Helsingborgs kommun där ungefär sju gånger så många arbetar, men där ändå något färre olyckor och tillbud anmälts.

Eller Upplands Väsby med ungefär lika många anställda, men bara 15 anmälningar.

På andra sidan järnvägen från Ikea-komplexet, och några hundra meter från Nicklagården, ligger kommunhuset. En liten stentrappa på kortsidan av byggnaden leder ner till fackförbundet Kommunals lokaler.

– Egentligen borde vi flytta. Kommuncheferna tror att det är svängdörrar ner hit, men vi har sagt att de måste boka tid, säger Kristina Spjut Sahlberg som är ordförande i Älmhultssektionen.

På en anslagstavla i det trånga kontoret sitter en artikel i lokaltidningen med rubriken ”Facket oroat för mer besparingar”.

Kristina Spjut Sahlberg är oroad. Hon drar en direkt parallell mellan anmälningarna om hot och våld och nedskärningarna i vården. På Nicklagården minskade personaltätheten vid årsskiftet – och sedan dess har anmälningarna ökat.

Enligt henne är det en av de värst drabbade arbetsplatserna i kommunen.

– Vi trycker väldigt mycket på att de ska skriva arbetsskadeanmälningar när det händer något. Men jag tror att det till 95 procent beror på bemanningen. För det har ökat sen de drog ner bemanningen, säger hon.

En bit upp i samma hus sitter Älmhults personalchef Ingela Hjelte. Hennes bild skiljer sig något från den fackliga motparten i källaren. Hon menar att de höga siffrorna beror på att kommunen jobbar hårt för att få in anmälningar.

– Vi har arbetsmiljöfrågorna och det förebyggande arbetet högt på agendan, säger hon.

Enligt henne går anmälningarna i vågor beroende på hur hårt man jobbar.

– Vi gör en räd och talar med cheferna, sen tar det fart och så dalar det lite och så tar vi tag i det igen. Man kan aldrig släppa den här frågan.

Ingela Hjelte kopplar också det ökade våldet delvis till förändringar i samhället.

– Det sker exempelvis hot i skolor från föräldrar, och elever hotar lärare, det såg man aldrig för tio år sedan, säger hon.

På grund av situationen har kommunen genomfört flera utbildningar för sina anställda.

– Vi utbildar i hur man möter och förebygger, framför allt kommunikationsmässigt om det blir skarpt läge. Det kan handla om allt från hur man samtalar till lite kort om självförsvar, säger hon.

Tillbaka på Nicklagården. Skyddsombudet Mira Vender är stressad under vårt samtal och rycker till varje gång larmtelefonen piper. Hon menar att hoten och våldet hon och den övriga personalen upplever har en direkt koppling till stressen.

När någon vårdtagare är extra komplicerad är det med planerat lugn och detaljerade handlingsplaner man undviker och avstyr situationer.

I många fall också genom att vara fler än en person i mötet.

– Just nu är jag lite bekymrad eftersom vi har samma antal brukare, men mindre bemanning, säger Mira Vender.

Hon håller hårt på tystnadsplikten och vill inte gå in på detaljer kring någon av de hotfulla eller våldsamma händelserna som inträffat på boendet där det bland annat bor dementa.

Men i en rapport från Arbetsmiljöverket om hot och våld ges exempel på vad anmälningarna kan handla om: ”Dement patient bryter tumme på̊ personal i samband med påklädning” lyder en anmälan. En annan beskriver hur en ”brukare slår med händerna vid blöjbyte” och en tredje att en ”förståndshandikappad” vårdtagare ”busar och slår personlig assistent så att revben knäcks”.

Mira Venders uppfattning, att stress är en viktig orsak till hot och våld, har stöd i forskningen. Att det är just anmälningar inom vården och andra kommunala verksamheter som är i fokus när vi besöker Älmhult är nämligen inte en slump.

De som utsätts för hot och våld på jobbet har visserligen blivit fler sedan 1980-talet, men inte på alla arbetsplatser, enligt kriminologen Sofia Wikman vid Stockholms universitet.

I dagens debatt pratar man ofta om stenkastning mot poliser, hot mot häktespersonal och om det allt grövre våldet som möter myndighetspersoner. Men det är en myt, enligt henne.

– Jag köper inte tesen att våldet i samhället har blivit grövre. Om man tittar på sjukhusstatistiken ligger våldet bland unga män på en historiskt låg nivå, säger hon.

Det är i stället i de kvinnodominerade yrkena våldet och hoten ökar. Enligt en stor arbetsmiljöundersökning, som genomförs av SCB vartannat år, blir de kvinnor som säger sig ha utsatts för hot eller våld på jobbet de senaste året stadigt fler. ’

I den senaste undersökningen från 2015 svarade 19 procent av kvinnorna ja på frågan. Samtidigt har männen legat kvar på ungefär samma siffra, 10 procent, de senaste tio åren.

Enligt Sofia Wikman handlar det ökade våldet och de allt vanligare hoten snarare om stress än om ett brutalare samhälle. Stressen har blivit värre både för de anställda och bland dem man jobbar med. Man blir helt enkelt sämre på att hantera situationer.

Hon menar därför att tal om nolltolerans och hårda straff från både polisen och fackförbund inte leder någon vart. I stället borde det lyssnas mer på personal och skyddsombud.

I ett av sina forskningsprojekt närgranskade hon anmälningar till Arbetsmiljöverket. På en av raderna som skulle fyllas i fick anmälaren skriva vad som skulle kunna hind-ra händelsen från att inträffa igen.

– Där fanns jättemycket bra åtgärder, och om skyddsombud närvarade när anmälan skrevs var åtgärderna mer långsiktiga. Det är väldigt viktigt i allt säkerhetsarbete att svaren kommer underifrån, säger hon.

Med det resonemanget kan man se ett ökat antal anmälningar till Arbetsmiljöverket som något positivt, menar hon. Och anmälningarna ökar kraftigt. 2012 anmäldes 2 683 fall av hot våld eller rån till Arbetsmiljöverket. 2016 var samma siffra 4 139. Men det betyder alltså inte att de faktiska fallen ökat i samma utsträckning. Det enda som går att säga säkert är att anmälningarna blir fler.

– Man får mer data att lära sig från. Egentligen behöver vi också mer data om incidenter som nästan hände. Jag skulle önska att inte bara Arbetsmiljöverket hade statistiken utan att exempelvis varje skola hade sitt eget analysverktyg.

På Nicklagården jobbar Mira Vender och hennes arbetskamrater på att anmäla de olyckor och händelser som inträffar. Något de har blivit bättre på den senaste tiden.

– Vi försöker göra så gott vi kan i förebyggande syfte. Jag vill orka jobba heltid ett helt arbetsliv och funderar hela tiden på hur man kan göra arbetsmiljön bättre.

Finns det personer här som inte har orkat?
– Ja, det gör det. Det är både psykiskt och fysiskt. Det går inte att sära på.

Här samlar vi alla artiklar från arbetsmiljöveckan