Stefan Löfven har beskrivit hur smärtsamt det var. Hans upplevelser under finanskrisen 2008-2009 var ”skrämmande”. Mitt framför hans ögon gick industrijobben upp i rök. Han tog till ett drastiskt grepp som blev djupt kritiserat.
Våren 2017, en flyktingvåg senare, vandrar hela LO samma väg när man kan tänka sig att temporärt acceptera sänkta löner för att få fler i arbete.
För att rekapitulera lite: Åtgärden för att stoppa varselvågen den där hösten när Lehman Brothers orsakade konvulsioner på världens finansmarknader blev radikal. Efter nyår 2009 samlade Stefan Löfven sin förste vice ordförande, Anders Ferbe, och avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä i sitt hörnrum på IF Metalls förbundskontor på Olof Palmes gata. Under tryck från stora tunga klubbar – ”de ringde från Uddeholm och var desperata” – fattade IF Metalls ledning beslut om att acceptera så kallade krisavtal.
LO:s styrelse informerades inte i förväg, trots att det i LO:s stadgar står att så måste ske när det gäller frågor av mer principiell karaktär. Det här var ett solklart sådant fall. Men IF Metalls ledning var övertygad om att avtalet skulle stoppas om det kom ut i förväg.
Precis som de befarat tog det hus i helvete. Det blev ett ”ganska chockartat möte”. Och svallvågorna inom den fackliga sfären gick höga även utanför styrelserummet. Många var ”rosenrasande” över hemlighetsmakeriet och IF Metalls företrädare var ”extremt illa omtyckta”, till och med ”hatade” som det beskrivs i boken Humlan som flyger – berättelsen om Stefan Löfven (Lena Hennel & Lova Olsson).
Analysen många gjorde var nämligen att IF Metall hade accepterat en lönesänkning. Och därmed brutit mot det fackliga löftet. Det som lyder att aldrig någonsin, under några omständigheter, jobba till lägre lön eller sämre villkor än vad som står i kollektivavtalet. I samma ögonblick som någon bryter mot det löftet är nämligen också alla andras lönenivåer hotade.
Trots att Veli-Pekka Säikkälä vid en pressträff trummade på om att avtalet också innebar att arbetstiden, inte bara lönen, sänktes så var det enda en majoritet av de fackliga lyssnarna hörde: IF Metall har gått med på en lönesänkning.
Ensam om att på allvar lyckönska IF Metall var den dåvarande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. Partifärg? Moderat.
Enligt bedömningar som gjorts ska krisavtalen ha räddat jobb på hotade företag. Men ändå var LO:s före detta avtalssekreterare och Göran Perssons gamle arbetslivsminister Hans Karlsson i en intervju hösten 2014 mot IF Metalls agerande.
Han kallade det för ett ”baklängessätt” där företag utan egen livskraft fick konstgjord andning genom att lönekostnaderna bantades. Han menade att modellen kan leda till en låglönepress även i branscher som inte är hotade och talade om risken för ett låglöneproletariat. ”Vi ska inte ha konjunkturanpassade löner. Löner ska vara stabila”, förklarade han i boken om Löfven.
Den borgerliga regeringen – som trots berömmet från Sven Otto Littorin inte var beredd att skjuta till statliga pengar till krisavtalen – införde emellertid 2013 en modell med korttidsarbete som ska kunna rädda jobb vid ”allvarliga kriser”. Det handlar om sänkt lön i kombination med sänkt arbetstid där staten står för en tredjedel av kostnaderna.
Det receptet vill Stefan Löfven nu bygga vidare på. För den svenske statsministern finns ett mål som är överordnat alla andra: att Sverige ska nå EU:s lägsta arbetslöshet.
Han har sedan länge kastat längtansfulla blickar på det tyska systemet för permitteringar som gör att jobben pausas – inte försvinner. Förslaget som den socialdemokratiska partistyrelsen vill att kongressen ska anta i april utvidgar möjligheterna att använda krisavtal.
Nu talas det inte längre om att bara dämpa större varselvågor. Nu handlar det om att hjälpa enskilda branscher som drabbas av nedgångar och om att lägga in utbildning i modellen.
I måndags förklarade så LO:s ledning att de vill ha så kallade utbildningsjobb för dem som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. LO öppnar för att det kan innebära sänkt lön. Men samtidigt ska staten stå för ett ”generöst” studiestöd för den obligatoriska utbildning som också ingår. Det handlar om tillfälliga avtal, kursiveringen är LO-ledningens. Man poängterar att det ska handla om temporära avsteg från gällande lönekostnader, Arbetets kursivering.
Krisavtalens upplägg handlade om att kortare arbetstid byttes mot sänkt lön. Nu ser det ut som om LO är på väg att acceptera en modell där bara det ena ledet återstår.
Flyktingmottagandet har satt den svenska arbetsmarknaden –och den svenska modellen – under press. ”Min största huvudvärk är de som är nyanlända och har mycket kort utbildning”, förklarade nyligen arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Hon får hålla tummarna för att LO:s medicin biter.
Läs också
• Låglöneutspel möts med skepsis
• Ledare: LO:s utbildningsjobb kan lösa matchningsproblemen – Maria Ehlin Kolk
