Dagen då LO-ledningen startar sin jämlikhetsturné har våren i Skåne kommit av sig. Snödropparna hukar i den isiga vinden. Vågorna i Öresund glänser vitt och metalliskt.

I Hässleholm har tre av allianspartierna just röstat fram Sverigedemokraterna till posterna som vice ordförande i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson håller öppet möte på restaurang Farozon och säger att detta är en politisk jordbävning. Ett gammalt arbetarfäste har fallit. Den blåbruna sörja han varnade för inför valet 2014 är ett faktum. Thorwaldsson är ”chockad”.

Men LO-turnén, som ska handla om de växande klyftorna i Sverige, tycks få extra energi av det som hänt. Fienden har blivit synligare. Alliansen har svikit löftena att inte samverka med det löntagarfientliga SD.

– Allas lika värde är grunden för arbetarrörelsen, börjar Karl-Petter Thorwaldsson. När August Palm åkte runt och agiterade på 1800-talet var det otänkbart för de rika att fattiga, obildade arbetare skulle vara med och bestämma.

– Men det var inte August Palms största problem. Största hindret var att arbetarna själva höll med: ”Inte kan väl jag, som går i trasiga kläder och knappt kan läsa, ha samma röst som de välbeställda?”

Är ni lika mycket värda som de rika, undrar LO-ordföranden sedan, och publiken svarar ja. Därmed är den retoriska grunden lagd, Karl-Petter Thorwaldsson kan bygga vidare. Har alla lika värde kan vi inte acceptera bättre skola för en del och sämre för andra, eller hur?

Inte gräddfil i sjukvården. Inte svältpension för arbetare och miljarder i vinst till välfärdskapitalisterna.

På turnéns andra dag har den stora affärstidningen jätterubriker. ”Utdelningsfest – aktieägarna får dela på 187 miljarder.” På Ballingslöv, som tillverkar kök och badrum, möter LO:s ordförande Musa Almeree som har flytt från Homs i Syrien. Efter mindre än två år i Sverige har Musa fått fast jobb, tack vare kurser i svenska och åtta månaders träteknisk utbildning.

– Så ska det gå till! Bra utbildning är lösningen för flyktinginvandrarna, inte ”enkla jobb”, utropar Karl-Petter Thorwaldsson, synbart förtjust över att ha mött en person som han kan använda som ett gott exempel.

Men för ett par år sedan hade Musa Almeree förmodligen inte fått fast jobb, säger Karl-Petter Thorwaldsson senare. Bristen på arbetskraft förskjuter just nu maktförhållandena på arbetsplatserna. De fasta jobben blir fler, visstidsanställningarna färre.

– Ni anar inte hur mycket roligare det är att vara LO-ordförande när det är brist på folk.

– Svenska arbetare har relativt höga löner. Och våra lägstalöner är de högsta i världen. Ändå ligger vi i topp vad gäller konkurrenskraft – för ni är så jäkla effektiva, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

– Svenska arbetare har relativt höga löner. Och våra lägstalöner är de högsta i världen. Ändå ligger vi i topp vad gäller konkurrenskraft – för ni är så jäkla effektiva, säger Karl-Petter Thorwaldsson. Foto: Lars Jansson (klicka på bilden för att se den större)

Landskrona är nästa stopp på resan. Här styrde Socialdemokraterna från det att rösträtten infördes ända fram till 2006. Under 24 år var Anders Karlsson arbetarekommunens ordförande. Ombedd att definiera arbetar-rörelsens storhetstid i Landskrona säger han:

– Industrisamhället var storhetstiden. Hela 1900-talet, fram till varvskrisen.

Vad skulle man se om man kunde resa tillbaka till den tiden? Ett blomstrande samhälle, svarar Anders Karlsson. En stad med ”skötsamma, duktiga människor” där ”ingenjörer och arbetare bodde i samma bostadsområden”.

1982 lades Öresundsvarvet ner – Sveriges dittills största industrinedläggning. Landskrona tappade 10 procent av sin befolkning på några år. Mängder av bostäder stod plötsligt tomma. Så när flyktingarna från Balkan kom bosatte sig många i Landskrona, där det också fanns en flyktingförläggning. Landsmän sökte sig till landsmän, andelen invandrare blev bland de högsta i Skåne. Liksom arbetslösheten.

– Vi försökte tala med den politiska ledningen i Stockholm, även med Ingvar Carlsson, säger Anders Karlsson. Vi tyckte inte att man kunde ha fri bosättning för asyl-sökande. Men vi fick inte gehör.

I valet 2006 fick Sverigedemokraterna över 22 procent av rösterna, mer än i någon annan kommun. Bland förklaringarna finns artiklar i Landskronaposten om gängkriminalitet bland invandrare. Men Socialdemokraterna begick också ett par dyra misstag, säger Anders Karlsson.

– Vi undvek att gå i polemik med Sverigedemokraterna, för att inte slåss på deras arena. Och vi fördömde dem som röstade på SD, i stället för att bara fördöma Sverigedemokraternas politik. Vi gjorde fel.

Stefan Olsson, kommunalråd för SD i Landskrona, är son till en varvsarbetare på Öresundsvarvet. Han tror inte att industrins nedgång ligger bakom maktskiftet i Landskrona 2006.

– Det hade ju gått 35 år sedan varvet lades ner, så man kan inte peka på det. Förklaringen är att brottsligheten i Landskrona var hög och att vi hade stor invandring. Socialdemokraterna hade ingen politik för att möta den oro det skapade.

Samarbetet mellan SD och allianspartierna i Hässleholm kommer att få följder i andra kommuner, tror Stefan Olsson. Han tänker på Kristianstad, Helsingborg – och Malmö.

– Malmö, där blir det maktskifte 2018 med hjälp av SD.

»Många är inte med på framgångsresan. Sverige har aldrig varit rikare, men 200 000 barn är fattiga.« Karl-Petter Thorwaldsson i Folkets Hus i Landskrona

– Många är inte med på framgångsresan. Sverige har aldrig varit rikare, men 200 000 barn är fattiga, säger Karl-Petter Thorwaldsson i Folkets Hus i Landskrona. Foto: Lars Jansson (klicka på bilden för att se den större)

Landskronas Folkets Hus är enormt, 7 500 kvadratmeter, som ett monument över arbetarrörelsens storhetstid i kommunen. I en vägg ligger Joe Hills aska inmurad. I en halvtom sal går Karl-Petter Thorwaldsson runt bland borden och hälsar på publiken, kanske 40 personer. Med flera är han ”Kålle” sedan SSU-tiden. Karl-Petter Thorwaldsson börjar tala om hur bra det går för Sverige. Statens budget visar överskott, arbetsgivarna ropar efter arbetskraft.

– Men många är inte med på framgångsresan. Sverige har aldrig varit rikare, men 200 000 barn är fattiga. Barnbidragen borde höjas, och den högre skatten för pensionärer måste bort.

Det här är utgångspunkten för LO-turnén: Att många LO-medlemmar inte märker att det går bra för Sverige. Att klyftorna växer snabbast i hela OECD. Att SD spelar på oron detta väcker.

Men kvällens publik vill helst av allt tala om vinsterna i välfärden, en hjärtefråga för både LO och S i Skåne. Socialdemokraterna får inte backa, säger flera i publiken, den här frågan kan vi vinna val på.

LO-ordföranden ger sitt medhåll, fast kanske lite matt. Han har snart talat i elva timmar utan uppe-håll, och tröttheten börjar skina igenom. Det börjar bli sent. Ett par åhörare sneglar på de väntande mackorna, rejäla saker av sub-typ.

Men så börjar Karl-Petter Thorwaldsson berätta om hur hans pappa, glasarbetare i Kosta, utreddes för misstänkt lungcancer. Han har målat upp scenen på sjukhuset förr: de många specialisterna som konfererar med allvarliga miner, familjen som andlöst väntar på besked. Och så lättnaden när vävnadsförändringarna till sist kan förklaras av en lunginflammation i ungdomen.

Familjen jublar, fattas bara. Men patienten själv förblir allvarlig, som om han inte har förstått.

– Till sist säger pappa: ”Tänk, det fungerar ändå. I vilket annat land skulle tio doktorer och professorer ge en sliten arbetare den här vården?”

Då ser ingen längre på mackorna. Blickarna följer Thorwaldsson, och flera nickar tankfullt.

Nästa morgon är råkall. Precis vid havet, i det gamla fiskeläget Borstahusen, bygger norska byggfirman Veidekke villor och kedjehus. Ön Ven syns som en hägring i grådiset. För oppositionen i Landskrona är de nya husen ännu ett prov på den borgerligt styrda kommunens strategi: att locka till sig hög-inkomsttagare med bostäder i attraktiva lägen. Landskrona ska byta befolkning.

Karl-Petter Torwaldsson på besök i Landskrona.

Karl-Petter Torwaldsson på besök i Landskrona. Foto: Lars Jansson (klicka på bilden för att se den större)

Klockan nio tystnar slipmaskinerna och byggjobbarna går in för att äta frukost. Medan Karl-Petter Thorwaldsson håller tal i strumplästen hugger de in på matlådor och lundaknakare, ett slags tjocka korvar som Byggnads bjuder på.

– I förra avtalsrörelsen ville arbetsgivarna avskaffa ert ackord, för att bromsa löneutvecklingen på sikt. Men när alla LO-förbund gick samman och lovade sympatiåtgärder vann Byggnads striden,  säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Men att vara med i facket är inte längre självklart, säger vvs-arbetaren Pelle Törnsjö när det blir tid för frågor. Tyvärr har vi varit dåliga på att värva bland visstidsanställda och inhyrda, medger LO-ordföranden. När övriga går ut får Arbetet en stund med plåtslagarna Patrik Larsson och Kenny Svensson, som arbetar för en underentreprenör till Veidekke. Ingen av dem är med i facket.

– I vår bransch finns alltid jobb, säger Kenny Svensson. Och chefen kan inte ge oss lägre lön för att vi inte är med i facket.

På frågan varför Socialdemokraterna har förlorat makten i Landskrona och andra Skånekommuner svarar plåtslagarna med en röst: Invandringspolitiken.

– Sossarna har varit tysta i den frågan. Eller, de har nästan välkomnat fler. Det tar på många, man ser att skattepengarna går till nyanlända.

Långt innan Karl-Petter Thorwaldsson ska tala är aulan på Albins folkhögskola fullsatt. Publiken, varav kanske hälften har rötter i andra länder, är i ett tillstånd av fnissig förväntan.

LO-ordföranden talar om hur viktigt det är att den som tappar motivationen i skolan får nya chanser när hon eller han blir äldre.

Skoltrötthet är något publiken känner igen sig i, eleverna ställer frågor om varför utbildnings-vägarna i Sverige är så långa och varför utländska utbildningar inte tas tillvara. I Danmark är det mycket lättare att börja jobba, säger en ung kvinnlig elev i sjal.

– I Sverige är vi urusla på att validera utländska utbildningar. I USA går det mycket snabbare. Vi måste börja med att se till vad personen kan, inte vad hon inte kan, säger Karl-Petter Thorwaldsson, som några dagar senare ska presentera LO:s förslag om särskilda utbildningsjobb för att få nyanlända i arbete.

– Varför röstar inte LO-medlemmarna på Socialdemokraterna? undrar Sabahudin Varenikic, lärare vid Albins folkhögskola som tidigare arbetat fackligt. Är de okunniga, eller varför lockas de av SD?

Karl-Petter Thorwaldsson börjar i den vanliga förklaringen till att främlingsfientliga partier växer världen över: De lockar globaliseringens förlorare.

– Men i Sverige stämmer ju inte det, fortsätter Karl-Petter Thorwaldsson. Här blir jobben fler, reallönerna höjs år för år, och regeringen har höjt a-kassan, stimulerat bostadsbyggandet, satsat på skola och omsorg. Ändå växer pessimismen.

– Någonting har gjort att det har blivit okej att rösta på främlingsfientliga partier. Den enda möjlighet jag ser att vända utvecklingen är en politik som lyser starkare än hot och hat.

Fotnot: Protestsångaren Joe Hills aska delades upp i små påsar som skickades till den internationella fackföreningsrörelsen IWW:s kontor i olika länder. En svenskamerikan som närvarade vid kremeringen hade med sig en påse när han långt senare återvände till Sverige. Askan överlämnades 1961 till Arbetarrörelsens arkiv i Landskrona, och 1967 murades den in i en vägg.

LÄS OCKSÅ

LO:s låglöneutspel möts med skepsis

Perspektiv: Kan LO:s utspel bota ministerns huvudvärk? – Lena Hennel

Ledare: LO:s utbildningsjobb kan lösa matchningsproblemen – Maria Ehlin Kolk

LO öppnar för lägre löner

LO-toppar på turné

• Den 28 februari inledde LO:s ledning en serie besök på arbetsplatser runt om i landet med jämlikhet som tema. Turnén går i huvudsak till mellanstora städer och började med Karl-Petter Thorwaldssons resa till Hässleholm och Landskrona.

• Förste vice ordföranden Therese Guovelin har besökt Gävleborg, bland annat Iggesunds bruk, och andre vice ordföranden Berit Müllerström har varit i Örebro, Karlskoga och Kristinehamn.

• Turnén tar paus i slutet av mars och början av april på grund av avtalsrörelsen och S-kongressen, för att sedan pågå till den 30 maj då avtalssekreteraren Torbjörn Johansson besöker orter i Västsverige.