Matchningsproblemet på svensk arbetsmarknad riskerar att alltmer undergräva sammanhållningen i samhället. Att företag skriker efter mer arbetskraft samtidigt som nyanlända kämpar för att få jobb är därmed en uppgift där LO måste vara med och bidra till en lösning.
I LO-styrelsens förslag om utbildningsjobb har förstås öppningen för sänkning av de kollektivavtalade lönenivåerna fått mest ljus. Detta är inte oproblematiskt och LO betonar att det måste ses som en tillfällig lösning. Men det centrala budskapet är att vägen framåt stavas både arbete och utbildning. De borgerliga partiernas lösningar med olika varianter av enkla jobb utan utvecklingsmöjligheter är en återvändsgränd. De kommer att permanenta en tudelad arbetsmarknad.
I dagens näringsliv talas det numera mycket om socialt ansvarstagande. Ofta rör detta specifika välgörenhetsprojekt men nu finns det en möjlighet för näringslivets stora ord att bli handling genom att vara med på ett konstruktivt sätt och utforma lösningar för arbetsmarknadens matchningsproblematik.
Att få staten att ta tag i sitt sorgebarn vuxenutbildning är också på tiden. Förslaget om att staten ska möta upp med kompletterande studiestödsnivå och mer tillgänglig vuxenutbildning är viktigt.
Risken med särskilda löner för vissa kan påverka lönenivån för andra finns alltid. Nyckeln i förslaget är att individer med utbildning och arbetslivserfarenheter har en god arbetsmarknad inom LO-yrken framöver. Det här blir ett sätt att skapa utbildad arbetskraft för de jobb som behövs vilket gör det lättare att upprätthålla en sammanhållen arbetsmarknad med rimliga lönenivåer framöver.
Förslaget bygger dock på att alla parter tar sitt ansvar. Nu när LO sträckt ut en hand är det dags att Svenskt Näringsliv sätter sig vid förhandlingsbordet.
Maria Ehlin Kolk
