Förra veckan visades The pearl of Africa i Sverige, Jonny Von Wallströms fängslande och roliga dokumentär om kärleken mellan transkvinnan Cleo och hennes pojkvän Nelson i ett av världens såväl vackraste som mest transfobiska länder, Uganda.

Filmen föregicks av många ändrade planer – Cleos mamma fick inte vara med för pappan, som reagerat aggressivt på transsexualiteten – och efter svenska premiärvisningen ställer publiken frågor om filmskaparen som vit man.

Jag tror det ligger mycket i regissörens eget svar: ”Det gäller att inte vara så jäkla lat”. Visst behövs det en bredare representation bland kulturarbetare, men vi bör också glädjas åt konstnärer som gör ett gediget jobb med att sätta sig in i andras världar.