"De har en fruktansvärd situation"
TEHERAN. Den före detta fackbasen Stefan Löfven blev statsminister och nu leder han en stor handelsdelegation till Iran – ett land som krossar alla försök att bilda oberoende fackföreningar.
Röda mattan hade rullats ut. Enstaka snöflingor singlar mot marken denna gråmulna lördag då soldater i solglasögon stramar upp sig när den svarta Mercedesen rullar fram.
Några minuter senare skrider svenska statsministern Stefan Löfven och Irans president Hasssan Rouhani förbi militärerna och ställer sig framför pressuppbådet och gör en symbolisk handskakning.
Samtalen ska handla om Syrienkrisen och situationen i Mellanöstern men med sig har Stefan Löfven även en rad tunga näringslivstoppar som ska teckna flera avtal med svenska företag.
Det handlar mest om handel.
Men att bedriva handel med Iran är kontroversiellt på flera sätt.
IF Metalls ordförande Anders Ferbe omdöme är tydligt då han talar om mänskliga- och fackliga rättigheter i landet.
– De har en fruktansvärd situation för fackliga. De fängslas, förföljs. Det finns inga fria fackföreningar, säger Anders Ferbe.
Iran är ett av världens tio värsta länder för arbetare att organisera sig i, enligt världsfacket IFS.
I maj 2010 avrättades Farzad Kamangar efter att ha försökt organisera lärare. Myndigheterna såg honom som ett ”hot mot den nationella säkerheten.”
De senaste året har stora lärarprotester genomförts i flera städer, men myndigheterna har gripit och dömt många av aktivisterna till fleråriga fängelsestraff.
Bussförare är en annan grupp som försöker organisera sig.
En av dess ledare, Reza Shahabi, torterades svårt i fängelset där han avtjänade sexårigt straff.
Anders Ferbe är den enda fackliga representant som finns med på regeringens exportresa. Han reser med 42 företagsrepresentanter och avtal till ett värde av nästan tre miljarder kronor har slutits.
Fler lär det bli. Business Sweden håller på att öppna ett kontor i landet och Sverige planerar flera ministerresor i framtiden.
I riksdagen har det dock lyfts kritik mot att Sverige ska utöka sina affärer med ett land som ligger i topp i antalet avrättningar och där mänskliga rättigheter kränks grovt.
Men Anders Ferbe tycker ändå att det är en bra att Sverige åker hit.
– Jag tror att handel, även med totalitära länder som Iran, är bra, säger han.
– Är det bättre att företag från andra länder med mer tvivelaktigare regelverk investerar istället? Vad leder det till? Hur drabbas de iranska arbetarna då? Undrar han.
Statsminister Stefan Löfven är inne på samma sak.
– Jag hoppas att svenska värderingar ska spridas, säger han och tillägger att de svenska företag som investerar i Iran har bra uppförandekoder, säger han till Arbetet Global under lördagen då han befinner sig inne i det iranska presidentpalatset efter ett möte med president Hassan Rouhani.
Stefan Löfven mötte Irans president Hassan Rouhani i Teheran under lördagen. Foto: Erik Larsson
Dagen efter är det snöblandat regn och under förmiddagen susar Stefan Löfvens kortege väster ut.
Han är på väg till Scania och dess affärspartner Mammuts lastbilsfabrik i den ekonomiska frizonen Caspian factory area, två timmars bilresa från Teheran.
Ett stort medieuppbåd är på plats då Scanias vd Henrik Henriksson möter den svenska statsministern.
Henrik Henriksson berättar att det finns en stor efterfrågan på den iranska marknaden och att de skulle kunna fördubbla sin export hit om det bara gick att lösa de finansieringsproblem som finns.
Fabriken är ljus och fräsch. Varningsskyltar uppmanar till att använda öronproppar. Anläggningen är toppmodern och hade kunnat legat i vilken svensk stad som helst.
Henrik Henriksson understryker att företaget är noga med att jobba med uppförandekoder.
– Vi försöker föra ut den svenska modellen, säger han och berättar om facket på fabriken.
Men när han sedan får frågan om det är ett fritt fack tvekar han och säger att han ”inte har koll på om det är ett oberoende eller statligt fack”.
Skillnaden är enorm.
Statliga ”fack” finns det gått om. På arbetsplatserna finns så kallade ”islamska råd” som tillhör centralorganisationen ”Arbetarnas hus”.
Visserligen kan de anställda vända sig till dessa statliga organisationer om de vill påtala problem men något fritt fack är det inte. Deras främsta uppgift är istället att stödja den islamska kulturen.
I och med att de är statliga organisation så ligger också lojaliteten främst mot staten.
Eftersom strejkrätten i landet är starkt begränsad har fria fack svårt att få fäste. Arbetet Global har talat med fler aktivister i landet som tror att anledningen till att staten slår till så hårt mot facken är att de utmanar landets teokratiska styrelse.
– De tror att de skulle bli kaos i samhället om de skapades fria organisationer, säger en aktivist som inte vill gå ut med sitt namn i rädsla för repressalier.
LÄS OCKSÅ:
Jättemarknad väntar bakom dörren
Stefan Löfven mötte Irans president
