Ännu är världen i chock över att Donald Trump faktiskt vann det amerikanska valet. På fredagen svors han in som president för de närmaste fyra åren men fortfarande grubblar Jorden över hur han egentligen kunde bli vald.
Visserligen fick han tre miljoner färre röster än motståndaren Hillary Clinton men det amerikanska valsystemet är nu en gång som det är och för många röstade på Trump för att bara kunna skylla vinsten på valsystemet.
Men i detta grubbleri och analyserande om vad som faktiskt hände syns en framtid. Sannolikheten är mycket stor att den spirande nya insikten från en ny generation kommer att växa fram till nästa val.
Det känns ändå som en hoppfull tanke medan det tv-sända installationstalet pågår och vi hör Trump prata om stängda gränser och riktiga amerikaner.
Förhoppningsvis – om Trump inte har lyckats montera ned hela valsystemet och förändrat det till sin egen fördel – ser vi till nästa amerikanska presidentval en demokrat som tar vid där Bernie Sanders slutade och som lägger större fokus på klass, kön och en rättvis fördelningspolitik. En ny Bernie Sanders, men med större bredd i åsiktsregistret.
För medan Trump svärs in, och medan han med emfas poängterar orden ”Buy american, Hire americans”, köp amerikanskt och anställ amerikaner, utan att reflektera över vem som då ska utföra de miljontals extremt lågbetalda jobb som i dag utförs av sydamerikanska invandrare, och till vilken lön dessa jobb i så fall ska utföras, och medan han lovar ett amerikanskt utträde från världens handeln, så låt oss gå igenom vad som hände vid valet.
”Skulden” till Trumps vinst lades först på den vite amerikanske arbetaren. Det är naturligt. Lönerna för vit arbetarklass har stagnerat under årtionden. Här finns en mycket utsatt grupp.
Men även den vita arbetarkvinnan hade kunnat avgöra valet till Clintons fördel. Hade lika många arbetarkvinnor röstat på Clinton som röstade på Obama hade Trump aldrig segrat.
Detsamma gäller också för de svarta. Hade lika stor andel svarta röstat på Clinton som röstade på Obama hade Trump aldrig blivit vald. Eller latinos, som lever på betydligt lägre inkomster än den vita arbetaren.
Så vem ska vi egentligen peka ut? var kan vi hitta orsaken?
För alla dessa grupper är dessutom marginalerna så små att det inte hade behövts mycket för att få Clinton till president. Faktum är att det inte ens var någon jätteskillnad i valpreferenserna mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare, relativt nära 50 – 50 vilken inkomstgrupp det än gäller.
Men gräver vi djupare i vilka som röstade på vem ser vi framtiden. Det finns nämligen en faktor där mönstret är klart och tydligt. Det tydliga mönstret är att de unga röstade på Clinton. Detta är den mest klara skiljefaktorn i valet. Det var också de unga som slöt upp bakom Bernie Sanders så länge han var kvar i leken.
Om fyra år är det val igen. Och som sagt, medan vi i tv-rutan ser Donald Trump svära presidenteden, har vi faktiskt anledning att vara optimistiska.
Det unga Amerika inser det avgörande: Ett tolerant och öppet samhälle skapas genom en rättvis fördelningspolitik med högre reallöner och större rättvisa, inte genom stängda gränser, abortförbud och rasism.
