Det finns fortfarande en stor mytbildning och rädsla för olika typer av preparat som används för att dämpa några av vårt samhälles allra vanligaste sjukdomar.
Dessa mytbildningar underblåses i viss mån också av mer eller mindre sakkunniga, självutnämnda auktoriteter på området, inte helt sällan från alternativmedicineringsförespråkare. Detta är naturligtvis mycket allvarligt, och leder till att personer som skulle behöva preparaten inte vågar äta dem.
LÄS OCKSÅ Insändare: Klokt om medicin mot depression – Mats Myrstener
Själv har jag kommit i kontakt med SSRI-preparaten vid ett flertal tillfällen, dels som brukare och dels som anhörig till brukare. Medicinen jag åt var Citalopram, och även om det var den lägsta dosen, så gav det mig god effekt. Min panikångest försvann och jag kände inte av några biverkningar att tala om.
Jag kunde med medicinernas hjälp köra på i samma tempo som jag tidigare gjort i ytterligare ett antal år. När livet förändrades kunde jag till slut fasa ut medicinerna med gott resultat.
När kraschen sedan kom var jag fri från medicinering. Jag hade i stället under flera års tid arbetat på att gå in i väggen, något jag naturligtvis inte förstod då. Med hjälp av min fru och en av mina bröder, samt ett SNRI-preparat, Venlafaxin, kom jag långsamt på fötter.
Jag hade blivit varnad för medicinen innan, men jag har aldrig varit särskilt orolig över eventuella biverkningar. Eftersom jag dessutom är en skeptiker av stora mått bestämde jag mig för att prova och se. Jag ansåg att de möjliga fördelarna uppvägde eventuella risker.
LÄS OCKSÅ Insändare: Antidepressiva har biverkningar – L Andersson
Det största problemet, som löste sig efter nästan ett år med medicinen, var sömnen som blev störd. Jag sov bara några få timmar per natt, och vaknade ofrånkomligt tidigt i ottan.
Jag satte det dock aldrig i samband med medicinen, men när jag under några dagars tid glömde bort att ta kapseln på kvällen innan jag lade mig, kom sömnen tillbaka. När jag i stället tog tabletten om morgonen fick jag fortsätta att sova om nätterna.
Kanske har jag haft tur med medicinen, kanske har det varit min skepticism mot mytbildning, men jag har inte kunnat uppleva några avgörande nackdelar.
Fördelarna har uppvägt nackdelarna med råge, även om det varit direkt fruktansvärt dagen efter, de gånger jag har glömt att ta medicinen. Utan den vet jag ärligt talat inte om jag skulle stå på benen nu.
LÄS OCKSÅ Replik: Sällsynt med biverkningar – Daniel Lehto svarar på L Anderssons insändare
Så med mitt eget facit i hand, var inte rädd för tabletter, och framför allt, lita inte på de bloggar och hemsidor du hittar genom Google, utan bilda dig en egen uppfattning.
Prata med din läkare, berätta för dina vänner att du ska börja med ångestdämpande, och tro för allt i världen inte på att läkemedelsjättarna är ute efter att mörka sanningen i allt de gör.
Preparaten är ordentligt kringforskade – utan en bra produkt och en seriös forskning på området skulle pengarna inte rulla in. Och handen på hjärtat, om alternativet står mellan dem och alternativmedicinen, ja – då är valet inte alls särskilt svårt, för ett av de båda är åtminstone medicin.
