Under flera år har EU-kommissionen på uppdrag av medlemsstaterna förhandlat fram handelsavtal, vilket blev möjligt i och med Lissabonfördraget. Tanken är att skapa nya moderna handelsavtal för att öka investeringar och minska regelkrånglet. Med en krisande världsekonomi, inklusivse den europeiska, har även handelsavtalen setts som en skänk från ovan för garanterad tillväxt och fler arbetstillfällen.

Kommunal har i samarbete med Europeiska yrkesfederationen för offentligt anställda (EPSU) jobbat med att försöka analysera delar av CETA-avtalet, handelsavtalet mellan EU och Kanada. Ett avtal som samtliga medlemsstater kommer att få fatta beslut om de ger sitt godkännande.

De analyser som EPSU gjort visar på brister som är nödvändiga att förändra för att ett avtal ska ses som acceptabelt. En av de mer besvärande delarna i avtalet är kapitlet som handlar om arbetstagares rättigheter och skydd mot ohälsa.

För att göra en analys av det som finns i avtalet är det viktigt att betrakta CETA som ett internationellt åtagande. Det betyder att avtalet i praktiken anger taket för hur en stat eller myndighet kan fatta ett beslut så vida inget annat är avtalat. Regler som är mer långtgående kan ses som handelshinder. Om en tvist uppstår på grund av att en investerare från Kanada anser att regler, nya som gamla, är ett handelshinder kan denne föra tvisten vidare till en tvistelösningstribunal och stämma exempelvis Sverige för brott mot handelsavtalet.

Denna tvistelösningsmekanism som i princip täcker in hela avtalet ger kanadensiskt baserade investerare/multinationella bolag möjlighet att utmana allt som inte är undantaget eller på annat sätt överenskommet. Just denna kontroversiella tvistelösningsmekanism är en nyckelfråga i hur avtalet måste tolkas.

En av tankarna med avtalet är det ska ses som ett sätt att sätta nya höga internationella standarder för arbetstagare men, eftersom att dessa nya standarder även omfattas av reglerna för tvistelösningsmekanismen riskerar god vilja att bli ett tak.

I avtalet finns förslag som kan komma att kollidera med hur vi i Sverige byggt upp det arbetsrättsliga systemet. Exempelvis kan arbetsrättsliga domar i Arbetsdomstolen kunna komma att överprövas i en gemensam högnivåkommitté mellan EU och Kanada. Detta betyder att Arbetsdomstolen inte kommer vara sista instans för tvister mellan arbetsmarknadens parter.

Även om parterna hänvisar till sin goda vilja och till flera internationella överenskommelser så är det tydligt att regler eller lagar inom arbetsmiljöområdet riskerar bli underordnade investeringskapitlet. Avtalet säger att om nya regler eller lagar planeras och införs skall hänsyn tas till relevant existerande vetenskaplig och teknisk information som är relaterad till internationella standarder med mera. Samtidigt ska en analys göras för om nya regler eller lagar inverkar på handel och/eller investeringar. Detta innebär en underminering av försiktighetsprincipen och ett klart steg tillbaka för synen på arbetarskydd och hälsa.

När en analys görs om CETA måste även det som för oss i dag är orimligt tas med i beräkningen. Ingen vet idag hur investerare och multinationella företag kommer att agera. Det vi vet är att investerare och multinationella företag i flertal andra handelsavtal har agerat på ett resolut sätt.

Under LO:s kongress i juni 2016 antogs ett gemensamt uttalande om att avtalet måste innehålla garantier för mänskliga fri- och rättigheter. Regler om skydd för arbetstagare ska aldrig kunna anses utgöra handelshinder. De får inte påverka regler om skydd för arbetstagare i nationella lagar, andra författningar och kollektivavtal eller de kollektiva fackliga rättigheterna såsom föreningsrätt, förhandlingsrätt och rätten att vidta stridsåtgärder. Detta är en viktig markering från fackföreningsrörelsen.

Handel mellan länder är viktigt eftersom det gynnar ekonomisk tillväxt och utveckling men det måste även komma samhället och medborgarna till del. Att arbetstagares rättigheter, skydd och hälsa kan komma att riskeras är orimligt.

Hans Kotzan, internationell utredare Kommunal