Sommaren är en bra tid att vara sotare. – På vintern, med snöstorm och hala tak, är det inte lika trevligt, säger Paulina Riström. Foto: Olle Anderstam

”Och stegen står på baksidan?” Paulina Riström har arbetat som sotare ett och ett halvt år. 

Länge vilade en mystik över yrket, sotarna hade sitt eget språk som ingen annan förstod och det var inte bara katten som var rädd för honom – för det var alltid en han. Annat är det i dag. Nu handlar yrket om brandsäkerhet, ventilation och miljö. Arbetsuppgifterna rör allt från restaurangkök och skolventilation till traditionell sotning av eldstäder och pannor i villor.

– Det är variationen och friheten som gör att jag trivs så bra, säger Paulina.

Att hon skulle bli just sotare var ingen självklarhet.

– Efter fyra år i vården och restaurangbranschen kände jag mig klar med det. Jag läste något om sotare, blev intresserad och slängde in en ansökan. Jag ville ha nya utmaningar, gå min egen väg och inte vara som alla andra.

Paulina arbetar inom Sigtuna, Järfälla och Sollentuna kommuner. Arbetsdagen slutar vid 16, men kan bli längre.

– En del kunder har ställt fram kaffebrickan när jag kommer och av artighet kan jag ju inte tacka nej varje gång, även om det innebär att jag får jobba över lite den dagen, säger hon.

De flesta tycker att det är kul när det kommer en kvinnlig sotare, även om en del bär på lite förutfattade meningar om jobbet.

– En av dem går ut på att jobbet skulle vara så tungt att en tjej inte klarar av det, vilket är tråkigt att höra, säger Paulina. Jag ser inga sådana begränsningar, för ibland kan det vara tungt även för killarna.

Tvärtom vill Paulina rekommendera andra tjejer att börja som sotare eftersom det är så trivsamt.

– Alla andra uppfattningar bygger nog mest på fördomar som levt kvar i en mansdominerad miljö, resonerar hon. I dag är både arbetsmetoder och attityder förändrade.

Det finns annat som överlevt tidens tand i yrket. Dit hör knoparmojet, det språk som utvecklats sotare emellan och som är en blandning av gammal Stockholmsslang och romani.

– Det finns till exempel de som tror att jag har en keps eller basker på huvudet, när det i själva verket är en kurpis, skrattar Paulina som själv bara kan vissa ord.

Än i dag finns äldre sotare som behärskar detta säregna språk till fullo och ser sina yngre kolleger som bönhasar, det vill säga knopare som inte förstår mojet.

Olle Anderstam

Klicka på tidslinjen för att se den större.

Om Paulina Riström

Är: 23 år, sotare.

Anställd: Sedan februari 2015 hos Åke Huss AB i Uppsala, lärling i två år till.

Bäst med jobbet: Variationen och att man får vara ute och träffa så mycket olika människor. Jag får röra på mig hela dagarna, upp och ner på taken, och njuta av riktigt fina utsikter.

Sämst med jobbet: Alla ”Byggare-Bob-lösningar” som kunder själva kommit på och som ibland gör att man inte vet om man ska skratta eller gråta.

Om jag inte var sotare: Då hade jag jobbat med något annat hantverksyrke.

Framtidsplaner: Att plugga vidare till skorstensfejartekniker om några år.

Om Sotare

Utbildning: Skorstensfejarutbildning via Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Facktillhörighet: Kommunal.

Lön: Paulina tjänar 23 700 kronor/månad på heltid som grundlön.