”Nya krav i offentlig upphandling hotar svenska modellen”

ARBETET DEBATT. Trots att regeringen säger sig värna parternas oberoende ger regeringens lagförslag makt över avtal och villkor till tjänstemän i upphandlande myndigheter. Det skriver Svenskt Näringsliv.

LÄS OCKSÅ Debatt/Replik: Nya upphandlingslagen är en rättvisereform – LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström.

Offentlig sektor upphandlar för 650 miljarder kronor årligen. Det motsvarar cirka 15 procent av Sveriges BNP och har en stark påverkan på landets arbetsmarknad och ekonomi. Det är ett stort ansvar som vilar på tjänstemän i upphandlande myndigheter när våra gemensamma resurser används för att upphandla varor och tjänster.

Regeringens mål med lagförslaget om ett nytt regelverk för upphandling är att göra offentlig upphandling fri från vad som beskrivs som lönedumpning och oschyssta villkor. I korthet innebär förslaget att krav på villkor enligt kollektivavtal införs på leverantörsföretag i offentlig upphandling. Att ha bra villkor för de anställda är inget vi motsätter oss. Det är grunden för framgångsrikt företagande. Men de frågorna ska avgöras av näringslivet och de fackliga organisationerna tillsammans, inte av kommunala tjänstemän.

De flesta är nog ense om att den svenska modellen bygger på att arbetsmarknadens parter förhandlar om vilka villkor som ska gälla och sedan ansvarar för avtalens tolkning. Allt detta utan politisk inblandning. Vår lagstiftning är ofta dispositiv för att möjliggöra regler som är anpassade till branschen. Beslutet för ett företag att teckna kollektivavtal bygger på frivillighet. Detsamma gäller en anställds val att gå med i en fackförening.

Det förslag som regeringen nu har lagt går på tvärs mot den svenska modellen. Förslaget innebär att över 3 900 upphandlade myndigheter blir skyldiga att på olika sätt tolka villkoren i de ca 700 kollektivavtal som finns på svensk arbetsmarknad och därefter kräva detta i upphandlingar.

Med all respekt för Sveriges upphandlande myndigheter är det en praktiskt taget omöjlig uppgift. Villkoren om lön, arbetstid, försäkringar och pensioner ofta komplicerade och svåra att tolka. Många gånger är inte ens parterna överens om hur avtalen ska tolkas. Då är det upp till myndigheten att bedöma tillämplig nivå och ange den. Det är uppenbart att alla de tolkningar som ska göras av olika myndigheter riskerar att bli både felaktiga och påverka hur andra sedan tolkar avtalen.

Förslaget går dock ännu längre. Myndigheterna ska även bedöma om det saknas villkor i en viss bransch eller om villkoren är oskäliga. Finns det flera konkurrerande avtal inom ett område ska myndigheten besluta vilket som ska ges företräde. Om villkoren enligt kollektivavtalen är sämre för den anställde än dispositiv lagstiftning ska villkoren enligt lag gälla. Det är alltså fråga om en stark politisk överprövning av de villkor och avsteg som vi parter har förhandlat fram. Ett större ingrepp i den svenska partsautonomin får man leta efter

Lagrådet har också riktat skarp kritik mot förslaget eftersom den väcker frågor kring just den svenska modellen. Lagrådet anser att regleringen blir otydlig och kommer att leda till tillämpningssvårigheter med risk för att upphandlingarna blir kostsamma och tidskrävande. Detta kommer att drabba inte minst små företag som ofta saknar kollektivavtal.  Ett syfte med det nya regelverket om upphandling är att reglerna ska bli enklare och gynna mindre företag. Lagrådet menar att förslagen är oförenliga med det syftet och det kan därför ifrågasättas om de är godtagbara.

Redan i dag är den bristande konkurrensen i upphandlingar ett problem. I dag är det ofta endast två aktörer som deltar i en upphandling. Bristande konkurrens leder naturligtvis till sämre kvalité och dyrare upphandlingar. Den situationen kommer att bli värre om det här förslaget genomförs.

Det finns andra sätt att se till så att upphandlingar sker till bra villkor genom att till exempel använda kvalitetskrav och bedömningar av prisnivåerna i anbud. Upphandlande myndigheter kan också bli mycket bättre på att följa upp ingångna avtal och agera om det visar sig att en leverantör agerar oseriöst. Samarbete med myndigheter som Skatteverket och Polisen kan utvecklas mer.

Som företrädare för ena sidan i partssystemet ser vi med stark oro på det här förslaget och de effekter som det kan få. Vi frågar oss också varför det är så tyst från de fackliga organisationerna? Om den svenska modellen ska ha en framtid behöver även de visa att man står upp för den och att man inte så lättvindigt släpper ifrån sig det som vi parter byggt upp under mycket lång tid.

Vi tror inte som regeringen att vägen framåt går via att skadeskjuta den svenska modellen. Var står fackföreningsrörelsen?

Carina Lindfelt, chef arbetsmarknadsavdelningen Svenskt Näringsliv
Niklas Beckman, arbetsrättsjurist Svenskt Näringsliv