– Helt plötsligt hade jag en ekonomi, kunde börja tänka på pension, berättar Marika Samuelsson om övergången till heltid. 
Foto: Trons/TT

Ett värdigt och tryggt liv – så sammanfattar Marika Samuelsson de senaste nio åren som heltidsanställd undersköterska i Avesta kommun. 

För tio år sedan stretade undersköterskan Marika Samuelsson på med en 75-procentstjänst på service-hemmet Skogsgläntan och flera extrajobb. Ekonomin var knaper och framtiden osäker. När Avesta kommun 2007 beslutade att alla anställda skulle erbjudas heltidsanställning tackade hon ja – något som förändrade hennes liv.

– Eller åtminstone höjde livskvaliteten. Helt plötsligt hade jag en ekonomi, kunde börja tänka på pension. Jag blev trygg, säger hon.

I dag arbetar nästan alla Avestas kommunanställda heltid. Något som fått positiva effekter för löneutvecklingen och samhällsekonomin. 2008 tjänade en undersköterska i kommunen i snitt 13 800 kronor i månaden.

2014 tjänade samma undersköterska drygt 10 000 kronor mer i månaden.

I Avesta löstes heltidsprojektet utan delade turer och långpass. Nyanställningar har automatiskt blivit heltidsanställningar, och kombinerade tjänster täcker upp för luckor.

– Vi räknar disponibel tid. Är vi för många får några gå över och hjälpa till på en annan avdelning, säger Marika Samuelsson.

De anställda kan också arbeta någon annanstans vid behov.

– Det har varit lite olika åsikter om det där. En del tycker att det är okej, andra gillar det inte. Själv trivs jag med att se nya platser, och jag får möjlighet att lära mig något nytt. För ett tag sedan jobbade jag på ett LSS-boende – det var lärorikt.

Marika Samuelsson säger att det är stor skillnad att hoppa runt på olika extrajobb och att ha en heltidstjänst och arbeta på olika platser.

– Tryggheten, och vetskapen om att jag har en fast inkomst varje månad. Det har jag inte som vikarie. Som fast anställd lever jag ett mer värdigt liv, helt enkelt.

LÄS OCKSÅ

Halvhjärtat heltidsförsök vanligt

Heltid i Avesta – vikariepool i Norrköping

Timanställd: Jag kan inte tacka nej