Martin Klepke: Socialdemokraterna vinner på att prata jobb

Det är svårt att dra alltför långtgående slutsatser av en enskild opinionsundersökning. Ändå är de rödgrönas frammarsch och SD:s ras i Aftonbladet/Inizios nya väljarbarometer (som presenterades under onsdagsmorgonen) logiska förändringar under den senaste tidens utveckling.

SD:s självpåtagna tolkningsföreträde om att flyktingkrisen ska mötas med främlingsfientlighet har bytts mot en bred debatt om flyktingmottagandet där verkliga problem och möjligheter har kunnat ventileras. Att övriga partier har kunnat visa alternativ, låt vara av skiftande kvalitet, har brutit Sverigedemokraternas hatstyrda verklighetsbeskrivning.

Och Löfven har äntligen fått tillfälle att tala om annat än flyktingar. När även debatten om den brutna Decemberöverenskommelsens lagt sig, en debatt som de flesta nog aldrig riktigt fattade, skapades utrymme för grundläggande socialdemokratisk argumentation.

De borgerliga partiernas förslag att sänka lönerna för dem med redan lägst inkomster kom därför vid helt rätt tillfälle. I den frågan finns ju inte tillstymmelse till samsyn mellan blocken.

Att Alliansen just nu kände ett så tydligt behov av att försvara sänkta löner och ökade klasskillnader var alltså bara att tacka och ta emot för de rödgröna. Löfven tog också tillfället i akt och förklarade i sitt tal i Upplands Väsby för en tid sedan att försvaret av den svenska modellen och svensk lönebildning är en grundläggande del inom Socialdemokratin.

I riksdagens debatt två veckor senare formulerade han så den S-devis som därefter flera gånger har använts. Att Alliansen vill skapa jobb som måste kompletteras med statliga bidrag för att den anställde ska överleva medan Socialdemokraterna anser att de som har ett jobb inte ska behöva bidrag.

Det verkar vara ett vinnande koncept, både för dem som har ett jobb och för dem som söker ett jobb.

Att få en lön som räcker att leva på är ju i rimlighetens namn ett anständigt krav för att gå till jobbet varje dag.