Hemsk historia med hopp

För femårige Jack (Tremblay) är ett litet rum med endast ett takfönster hela hans värld. På kvällarna lägger han sig i en garderob medan hans mamma (Larson) får besök av Old Nick. Sängen knarrar innan en ståldörr stängs och låses.

Handlingen i Room är så hemsk att den nästan inte går att beskriva. Den kretsar kring en ung kvinna som blivit kidnappad, inlåst och regelbundet våldtagen vilket resulterat i ett barn. Ändå hittar regissören Lenny Abrahamson sätt att skildra historien så att den delvis både blir vacker och hoppfull.

Ungefär halvvägs sker en dramatisk förändring som ger biobesökaren och rollfigurerna andrum, men det dröjer inte länge innan Room ändå utmanar med nya frågeställningar. Frågor som till viss del är svårare att hitta svar på.

Allt är inte bra, ibland övertolkar musiken känslorna och en del karaktärer känns som stereotyper från en moralisk tv-film.

Men så fort årets Oscars-vinnare Brie Larson är i bild glömmer man alla brister. Hennes härdade och traumatiserade blick, som vittnar om ett stulet och förlorat liv, är ren filmmagi som stannar kvar länge efter att Rooms dörr har stängts.