Stockholm 20140109 : Med start p fredag fÂr landets 2,1 miljoner pension‰rer besked om hur deras allm‰nna pension fˆr‰ndras i Âr. Foto:Anders Glans / PPM / Handout / kod 10500 **OBLIGATORISK BYLINE: PPM / ** **Endast fˆr redaktionell anv‰ndning. Bilden kommer frÂn en extern k‰lla och distribueras i sin ursprungliga form som en service till vÂra abonnenter**

Foto: Anders Glans/TT

ARBETET DEBATT. LO:s pensionsutredning innehåller flera bra förslag. Men det behövs en tydlig pensionsålder då man kan räkna med en pension som står i rimlig proportion till inkomsten, skriver KG Scherman, tidigare generaldirektör för Riksförsäkringsverket. 

LO har redovisat vad som behöver göras för att få rimliga pensioner i framtiden. Ett förlängt arbetsliv och bättre arbetsmiljö är krav för att detta skall vara möjligt att uppnå. LO redovisar många förslag, alla väl motiverade, bra underbyggda.

Men det finns ett problem. LO borde sätta mer kraft bakom sina önskemål. Politikerna i pensionsgruppen är hårdhudade, det kunde man också se under onsdagens seminarium, där Tobias Baudin med medarbetare presenterade LO:s förslag.

LO vill att ersättningen vid sjukdom och arbetslöshet skall vara högre än i dag och, liksom den så kallade sjukersättningen, skall den kunna ges upp till 67 års ålder, inte som i dag bara till 65. Så rätt så rätt. Representanter för pensionsgruppen svarar att ”det får vi diskutera, men bara om ni går med på att höja åldersgränserna för när man tidigast får ta ut pensionen”!

Solveig Zander (C) hänvisade uttryckligen dem som inte orkar jobba vidare efter 65 till de sociala stödsystemen. Tidigare har hon till och med uttryckt att man skulle kunna höja åldersgränserna för när man tidigast får ta ut pension utan att ens då höja åldersgränserna i socialförsäkringarna. Dags för LO att sätta ner foten så att det hörs.

En viktig fråga som LO tar upp gäller arbetsmiljö och rehabilitering och behovet av en jämställd arbetsmarknad. Man kräver en arbetsmiljökommission och ett offensivt arbete. Ånyo blir kommentaren: Detta är väl motiverat. Men inte nytt. I början på 90-talet satt en ambitiös arbetsmiljökommission under John-Olle Perssons ledning. Och det pensionssystem vi nu har grundas på att de krav som John Olle framförde och LO nu ställer snart skulle förverkligas.

LO skriver om själva pensionssystemet att den så kallade livsinkomstprincipen är acceptabel, men att den fordrar ett arbetsliv med jämlika och inkluderande villkor. Mer än 20 år har gått sen pensionssystemet presenterades, de vackra orden från 90-talet har inte blivit verklighet. Visst, det är inget fel i att försöka på nytt. Men fel är det att låta dessa bevisligen luftiga förhoppningar ligga i vägen för en redan nu behövlig översyn av själva pensionssystemet. En översyn som bör innefatta både höjda avgifter och ett annat sätt att räkna pensionen.

Skärmavbild 2016-03-17 kl. 08.05.34Livsinkomstprincipen tar inte hänsyn till att arbetslivet ter sig väsentligt annorlunda i olika branscher och yrken. Inte heller till att det faktiskt skiljer i förväntad pensionstid. LO-grupperna har typiskt sett en kortare tid kvar efter 65 än andra grupper.

Att nu vänta ytterligare 20 år på att arbetsvillkoren skall ändra sig, det är inte rättvist. Det är inte rimligt att använda pensionssystemet som en hävstång för bättre arbetsmiljö och ett jämställt arbetsliv. Dagens nyblivna pensionärer bör få pensioner som speglar de förutsättningar som de själva levat under och som tar hänsyn till de orättvisor som en dålig arbetsmiljö och ett ojämlikt arbetsliv har skapat. Dessa förhållanden kan inte kompenseras enbart med bättre villkor för dem som är arbetslösa eller av annan orsak inte kan arbeta.

Ett nytt system bör innehålla en tydlig pensionsålder vid vilken man efter att ha arbetat ett i lag angivit antal år kan påräkna en pension som står i rimlig proportion till inkomsterna under livet. Både antal år som fordras och pensionsåldern bör sättas med hänsyn både till ekonomiska och sociala förhållanden. Genom att antalet år för full pension gäller alla så kommer den som går och drar på ett universitet till 28 årsålder att sen behöva arbeta längre upp i åldrarna än den som börjat tidigare. En ordning som typiskt sett är till fördel för LO:s grupper.

Jag menar att LO redan nu bör gå in för en sån här lösning. Kanske kan det också, åtminstone till vidare, behövas särlösningar för särskilt utsatta grupper. Under alla förhållanden behövs ökade avgifter redan nu. Men det beror på att det är redan nu som pensionerna är för låga. Tid att vänta på att under skall inträffa på arbetsmarknaden finns inte.

KG Scherman, generaldirektör RFV 1981-1996, debattör och skribent i pensionsfrågor, senast med boken Pensioner på Villovägar.